Maria Montazami om över atlanten, bönens makt och om när livet är som bäst!

Maria Montazami är på besök i Sverige och det är under sommarmånaderna som hon allra helst åker hit. Hon är en riktig sommartjej som älskar sol, värme och att gå klädd i långa klänningar.
– Och jag älskar svensk glass. Vill du ha en, säger Maria och öppnar frysen hemma hos sin lillebror i Åkersberga där hon just nu är på besök. Hon tar sig en piggelin och berättar att hela hennes familj köper massor av glass så fort de kommer till Sverige. Senast hela familjen var här var förra sommaren då de hittade ett fantastiskt hus genom Airbnb i Stocksund. Maria, som främst kommer hit då hon är aktuell med eller ska spela in olika TV-program, tycker det är skönt att få komma till Sverige och bara vara ledig också. 

De personer som betyder mest för Maria när hon kommer hit är hennes mamma, syster och så Christian, sladdisen till lillebror. 
– Han är endast något år äldre än vår Sara, så du kan ju tänka dig vilken sladdis Christian är, säger Maria och frågar spontant sin mamma, Anita, som också är på besök och sitter i soffan en bit bort, hur hon tänkte. Marias mamma svarar att på den tiden var det väl bara hon och Britt Ekland som fick barn så sent i livet, numera är det inget konstigt alls. 

Relationen med familjen
Maria och hennes syster Chatarina växte upp utan sin pappa. Han försvann tidigt ur bilden och just när han hade bestämt sig att, efter alla år ifrån sin dotter, åka över och träffa Maria och hennes familj i Kalifornien drabbades han av cancer.
– Han hade planerat att komma för att ta avsked, men det blev inget hej då, det är verkligen en sorglig historia, säger Maria och menar att det där är inget som hon vill älta. Maria vill helst prata om det som är bra i livet, som till exempel relationen med sin mamma.
– Jag älskar min mamma, vi pratar varje dag på FaceTime. Jag frågar alltid vad hon ska äta till lunch, om hon träffat någon väninna eller varit ute på promenad. Jag vill veta att hon har det bra och lever sunt, säger Maria.

Ärlig, snäll och anpassningsbar
Hon beskriver sin uppväxt som ganska strikt och hård med sin mammas mantra ”att man ska vara hel och ren” i huvet. 
– Jag kan också vara ganska strikt, men har till exempel inte varit så hård när det kommer till att barnen får äta hur mycket glass de vill och sådant. Jag tror att jag tagit med mig det bästa från mamma i uppfostran av mina barn, säger Maria. Hon och hennes mamma är överens om att det finns egenskaper som är extra viktiga att föra vidare till sina barn, som att vara ärlig, snäll och anpassningsbar men samtidigt självständig. 

Vardagen i Kalifornien
Trots att Maria uppskattar Sverige, speciellt den här tiden på året, älskar hon livet i Kalifornien. Hon tror aldrig att hon kommer flytta tillbaka hit.
– Jag älskar vardagen jag har där. Vakna upp och tillsammans med Kamran stå i badrummet och göra oss iordning framför spegeln varje morgon. Vi fnissar tillsammans och brukar försöka bräcka varandra i vem som är roligast. Sedan åker jag till gymmet och ibland dyker Sara eller Hanna upp och tränar med mig där, berättar Maria.
Efter sitt träningspass brukar Maria köpa sig en nyttig grön smoothie och sedan åker hon hem igen och tar en promenad med hundarna. Därefter kan dagarna se lite olika ut. Men om butikerna i hennes område fått in nya klädkollektioner brukar de höra av sig till henne.
– De vet att jag älskar klänningar och large, som jag behöver för min längd, går alltid åt först, menar Maria. 
Någon gång i veckan brukar Maria ha någon väninna hos sig. Tillsammans brukar de dela en flaska champagne och sitta och skvallra om högt och lågt.
– De där stunderna är jätteviktiga för mig, berättar hon. 
På kvällarna brukar Maria se till att ha middagen iordning till när Kamran kommer hem, men oftast blir det väldigt sena middagar. 
– Han jobbar fortfarande extremt mycket, endast söndagen är ledig, men samtidigt tycker jag att han kan släppa tankarna på jobbet numera och det är skönt, säger Maria som menar att Kamran både mognat och blivit ”mer chill”.

En bra plats i livet
Kamran och Maria har varit gifta i 36 år och hon berättar att de inte kan ha det bättre än hur de har det just nu. De befinner sig på en bra plats i livet. Varken Maria eller Kamran upplever att det blivit någon större chock i samband med barnens utflytt. Under de senaste åren har de både kommit och gått och det har liksom skett successivt. 
– Jag är glad över att det endast är vi två nu. Vi njuter av varandras sällskap och har fortfarande väldigt roligt ihop.
När paret ska hitta på saker tillsammans tar de gärna en tur med bilen eller så åker de ner till hamnen i Dana Point, tar med sig lite god mat och ger sig ut med båten på havet. 
Tiden för gnäll eller konkurrens är förbi. Maria menar att det inte längre är någon idé att ”tjafsa om småsaker”. Hon vet vad Kamran blir stressad av och vice versa och de respekterar varandra i det.
– Vi hjälper varandra på ett annat sätt idag. Vi märker till exempel att vi blir äldre och behöver påminna varandra om vissa saker. Häromdagen såg jag att Kamrans strumpor var sönder, då åkte jag och köpte ett sex-pack med nya till honom. Vi tar hand om och njuter av varandra.

Nygifta
Maria tänker tillbaka på första tiden som gifta. Då bodde Kamrans mamma från Iran hos dem. Maria berättar att hon hade svårt att förstå deras kultur och kunde inte språket.
– Jag var endast 22 år och fattade inte vad Kamran och hans mamma satt och pratade om. Jag tyckte det var oartigt och upplevde den där tiden som otroligt jobbig, berättar Maria.
Sara är gift sedan något år tillbaka och nyligen frågade Hannas nyblivna fästman om Kamrans och Marias välsignelse till giftermål. Maria skattar sig lycklig som fått så fina svärsöner.
– Båda har mycket hår, det tycker jag om! Vår yngsta dotter dejtade en kille utan så mycket hår, men de gjorde slut, säger Maria och tar upp sin telefon. Hon visar bilder från Bahamas där Hanna och hennes trolovade just nu befinner sig. 

Längtar du efter barnbarn?
– Jomen, det gör jag såklart. Jag är väldigt barnkär och får ofta höra hur bra och lekfull jag är med barn. Idag när Christians barn kommer hem ska jag ta med dem till leksaksaffären så ska de få välja ut något fint. Jag har sagt till Sara att de kan börja försöka nu så har vi förhoppningsvis ett barn i familjen inom ett år.

Vad gör dig lycklig?
– När alla barn mår bra och deras liv rullar på och att alla i min familj här i Sverige mår bra. Men också när huset är städat och maten står klar, du vet när man bara känner att man är ikapp med allt samtidigt. De där små glädjestunderna förekommer endast ett fåtal gånger, men de är fantastiska.

Vad skrämmer dig allra mest?
– Att jag ska försvinna från denna jord utan att få säga hej då. Därför har det alltid varit viktigt för mig innan man lägger sig eller skiljs för dagen, oavsett om man är sams eller inte, att säga hej då.

Tror du på en högre makt?
– Ja, det gör jag! Jag tackar Gud för grönt ljus varje dag och känner en enorm tacksamhet för allt jag har. När jag konfirmerade mig skämdes jag för min tro och då handlade det nog mest om att få presenter. Då tog jag inte min tro på så stort allvar som jag gör idag. Varje torsdag under nio år gick jag på bibelstudier. Då kunde vi som samlades gråta, skratta, äta mat, be och läsa bibeln ihop. Det var en öppen bön där vi lyfte upp varandra och olika bön ämnen inför Gud och där vi kunde formulera vår tacksamhet. Jag minns speciellt ett tillfälle då jag hade köpt en glasdörr utan Kamrans vetskap. Jag var så rädd att han skulle bli arg på mig och det var en sådan där sak vi bad tillsammans för.

Vad gav de där torsdagarna dig?
– Massor, det är det bästa jag gjort. De där träffarna öppnade mina ögon, jag slutade att ta saker och ting för givet i livet och blev helt enkelt en bättre person. Alla behöver bli bemötta med kärlek och känna sig omtyckta, det är är ju det tron på Gud går ut på. 

Hur känner du inför att bli äldre?
– Jag känner av det rent fysiskt. När jag ramlar och slår mig så sitter värken kvar längre än när man var ung. När vi spelade in ”Över Atlanten” så ramlade jag illa och slog upp armen här. Jag fick sy och hade ont ett bra tag efter. Rent utseendemässigt har jag slutat med mascara, jag tycker man ser yngre ut utan den. Inget i mitt ansikte är fejk och det tjocka håret är mitt egna. Däremot är jag mån om att göra regelbundna inpackningar och ansiktsbehandlingar. 

Förutom den olyckan hur var upplevelsen att segla över detta enorma hav?
– Jättekul! Eftersom jag tidigt insåg att jag inte skulle vara så bra på att hissa segel och sådant så tog jag snabbt på mig den omhändertagande rollen, som att till exempel laga mat till de andra.

Hur känner du inför kändisskapet?
– Hemma blir jag inte stoppad på stan som här i Sverige och det är inte heller lika galet här som det var i början då när jag var med i ”Svenska Hollywoodfruar”. Folk, främst unga tjejer, hejar mest och någon vill ta en bild. Sedan tror jag inte folk tycker att jag passar in här. Igår tittade en massa folk på mig medan jag köpte glass på Coop här i Åkersberga. De tyckte nog att jag stack ut, för de flesta är jag nog mest palmer, tofsar och Hollywood.