Malin Olsson: ”Jag har alltid burit på ett slags duktighetskomplex”

Sedan Malin Olsson blev mamma har hon kommit underfund med att hon är mer känslig och explosiv från insidan än vad hon varit tidigare. I ett nära samtal berättar hon om sin högkänslighet och om vikten av att prata högt om vad man känner. 

Under hösten har vi kunnat se Malin Olsson i ännu en säsong av det populära TV-programmet ”Vem bor här?” Programmet har blivit mycket omtyckt och Malin själv tror att det beror på att det är en sådan perfekt blandning av inredningsinspiration och tävling. Men också för att man som tv-tittare själv kan sitta hemma och gissa. 
− Jag tror att många anser sig vara bra människokännare, men i det här programmet blir man ofta överraskad när det visar sig vem som bor var. Många påpekar att vi har så häftiga hem i programmet, säger Malin när vi ses en gråmulen vinterdag. 

Man ska göra det man är bra på 
Malin har framför allt gjort sig känd som programledare för olika barnprogram, vilket hon tycker känns både tryggt och roligt. 
− När man gör program som ”Sommarlov” behöver inte allt vara så perfekt, där finns mer utrymme för kreativitet. Att göra TV för vuxna upplever jag som lite mer fyrkantigt, men det är också otroligt skönt att kunna ha ett vuxet tilltal. Mixen är därför perfekt. Jag älskar mitt yrke och jag upplever att SVT har blivit som en slags andra familj. Efter alla år är jag förankrad där och är sådär tråkigt nöjd. Om Malin får drömma helt fritt skulle hon i framtiden gärna programleda i ett format för vuxna där hon får lov att vara nyfiken och ställa frågor. 
− Möten med andra människor är det jag kan och jag tänker att man ska göra det man är bra på, säger Malin och ler stort. 

En barndomsjul 
Nu är Malin aktuell med ”Fixa julen” för SVT. Till inspelningen drog hon med sig både man och barn upp till sitt älskade Dalarna – den plats där hon firade sina barndoms jular. 
− Att få komma dit och uppleva snö var ju helt magiskt för Blanka och Hedda. De kunde åka pulka och bygga snögubbar och annat som jag är uppväxt med, men som mina stadsbarn inte får. Malin menar att för dem är det exotiskt att komma in med snö på sina overaller istället för den bruna, blöta sörja de är vana vid. 
Malin berättar att man kan börja fixa och pyssla inför julen redan lika tidigt som affärerna startar sin försäljning av julstjärnor. 
− Jag börjar alltid julpynta och lyssna på julmusik redan i november, säger Malin som den julälskare hon är. Hon menar att det är ändå så mycket som ska göras i december. 
− Då är det hysteri kring olika luciatåg, julkonserter och julmarknader. Det kan vara skönt att ha det mesta gjort innan dess så att man faktiskt kan njuta av allt det där, menar hon. 

Stolt dotter 
Malin skrattar mycket och har en otroligt smittande personlighet som sprudlar av härlig energi och puls. Det är inte svårt att förstå varför hon har blivit en stor idol för många barn. Detta har Malin inga som helst problem med. Hon tycker snarare att det känns som en ära att få finnas med i den yngre generationens minnesbank. 
− Det är nästan alltid bara roligt när barn på stan kommer fram och vill ta en bild eller säga hej. Svårare är det när mina egna barn är med mig. Som när vi är i parken som familj och våra egna barn inte är på sitt allra bästa humör. Då kanske det inte passar helt bra och då händer det att jag gömmer mig bakom solglasögon och en hatt eller en keps. 
− När min äldsta dotter Blanka var i 3-årsåldern tyckte hon att det var rätt jobbigt att dela sin mamma med andra barn som ställde en massa frågor kring ”Sommarlov” och ”Sommarskuggor”. Hon kunde inte förstå att alla ville ha en del av mig. Nu, två år senare, är hon istället stolt. 
− Ja, nu händer det att hon går fram till andra i lekparken och berättar för dem att Malin i ”Sommarlov” är hennes mamma, säger Malin och skrattar. 

”Jag som alltid sett lösningar på allt blev helt paralyserad och orkade inte ens gå upp ur sängen.”

Chocken av att bli mamma 
Tillsammans med Simon Peyron har hon döttrarna Blanka, fem år gammal, och Hedda, ett år gammal. Att bli mamma innebar en smärre chock för Malin; däremot uteblev tvåbarnschocken. 
− Det är helt underbart att bli förälder, men  jag kan inte beskriva den nya rollen som enbart rosaskimrande för det är ju ärligt talat väldigt krävande. Jag hade svårt att inse att mitt liv plötsligt inte kunde fortgå som vanligt även om det fanns ett barn med i bilden. Jag kände mig så ägd och upplevde det nästan som ett fängelse att hon i så hög grad var helt beroende av mig. Jag ville att jag och Simon skulle dela på nätterna och att vi skulle ha en jämställd relation. Samtidigt var jag fast besluten vid att jag ville amma. 

Föräldralivet är ett evigt pusslande 
Malin berättar att med första dottern var både hon och Simon uppe på nätterna och att för lite sömn för dem båda påverkade relationen negativt. Efter Heddas födelse har de därför haft en helt annan strategi. Malin accepterade läget på ett annat sätt och insåg att hon inte kunde göra saker som hon ville eller gjorde före barnen. 
− Ett barn kräver sin tid och under Heddas spädbarnstid var det jag som tog alla nätterna. Jag ville verkligen amma och Simon kunde ju inte amma åt mig, så varför skulle vi vara uppe båda två och få nästkommande dag förstörd? Det är klart att det är lite trixigare med fler än ett barn, vi får pussla lite. Men det är ju det hela föräldralivet handlar om – ett evigt pusslande! Att bli tvåbarnsmamma är så mycket bättre än jag trodde, inte lika chockartat. 
Simon har sagt till Malin att han är väldigt glad över att ha fått just två tjejer. 
− Han älskar tjejer och har alltid gjort det. Han står sin mamma nära och har många kvinnliga förebilder. Simon uppskattar dessutom de mjuka värdena, att ha kontakt med Blanka och prata om känslor, menar Malin som nu är tillbaka på SVT efter sin mammaledighet. 

Helt paralyserad 
För några år sedan var Malin på väg in en utbrändhet. Hon hade just avslutat en tung TV-produktion och var borta från hem och familj tre veckor i sträck, med tidiga morgnar och sena kvällar. 
− Så här i efterhand kan jag se att den där inspelningen var det som utlöste mitt dåliga mående. Jag blev deprimerad och kände mig otroligt utmattad. Plötsligt tyckte jag inte att något kändes särskilt roligt. Jag som alltid sett lösningar på allt blev helt paralyserad och orkade inte ens gå upp ur sängen. 
Malin berättar att hon alltid burit på ett slags duktighetskomplex. 
− Vi lever i en tid då vi kvinnor ska ta plats, ställa krav och göra karriär. Men vi har ändå inte nått fram till ett jämställt samhälle. Vi förväntas vara duktiga, ordentliga och också i hög grad vara dem som har full koll över hem och barn. 
Malin beskriver sig själv som en extremt energisk person som alltid är och gör allt väldigt snabbt. 
− Jag städar snabbt, tvättar snabbt och går, cyklar eller klär mig snabbt. 

Terapi ger verktyg 
Det som blev Malins räddning var en två månader lång semester. Därefter försökte hon hitta ett sammanhang där hon fick lära sig att hitta ett sätt att andas med magen. Hon behövde ett andningshål, hitta sätt att varva ner och kanalisera ut all den energi hon har inom sig. Hon började även gå i KBT för stress. 
− Tack vare terapin har jag fått med mig vissa verktyg. Jag har till exempel lärt mig att fråga mig själv vad som händer om jag till exempel inte alltid presterar och gör mitt allra bästa. Kanske är det gott nog att inte alltid ge hundra procent i allt jag gör. För det första är det redan bra att prata högt om känslor för att kunna bekräfta för sig själv att man känner just så som man gör och i samtal med ett yrkesproffs kan man få tänkvärda frågor som man måste ta ställning till, som t.ex.: ”Vad händer om du sänker kraven på dig själv?” Men jag får också praktiska tips att träna på, som att ta 5 minuter till lugn och inre närvaro på jobbet, att medvetet göra saker långsammare, fundera på vad jag har för behov och sätta upp mål för att nå dem. 

“Familj är viktigt för mig” 
När jag frågar Malin om hon fortfarande går i terapi svarar hon: 
− Det komiska är att jag inte hinner gå till psykologen. Just nu är det fullt ös på alla fronter, men jag borde verkligen ta mig tid till det! Min stress ligger latent hela tiden. Det känns som att jag har en stresslampa som lyser och skickar ut olika symptom som ska få mig att reagera. Det händer också att jag har taggarna utåt på ett annat sätt när jag befinner mig i stress. Då är jag ingen rolig person att ha att göra med. Det var lättare innan jag hade barnen och sambon; nu är man ju stressad och oroar sig för dem också. Samtidigt är det ju även mer kärlek i mitt liv sedan vi blev en familj. 
Malin och Simon träffades för åtta år sedan. Han är, precis som hon, en känslomänniska. Malin berättar att hon fastnade för Simons värme och lugn. Just lugnet är en egenskap som hon själv säger sig sakna. 
− Jag kände, trots vår åldersskillnad, att han var väldigt mogen och grundad. Han är lite som en gammal gubbe i en ung killes kropp. Han var ju faktiskt endast 20 när vi blev ihop, men redan efter tre månader som par förklarade jag för honom att jag gärna ville ha familj, säger Malin som ville vara tydlig från början. Familj är viktigt för mig, men det kanske inte var just detta han ville höra så tidigt i relationen, haha! 

”Vi lever i en tid då vi kvinnor ska ta plats, ställa krav och göra karriär. Men vi har ändå inte nått fram till ett jämställt samhälle. Vi förväntas vara duktiga, ordentliga och också i hög grad vara dem som har full koll över hem och barn.”

Känsligt nervsystem 
Malin och Simon har, precis som de flesta par, sina med- och motgångar. Men deras envishet driver relationen framåt. 
− Inte minst efter att barnen kom har jag känt att det är Simon och jag mot världen. Vår grundkärlek är väldigt stark och även om vi behövt gå i parterapi ett flertal gånger så ska vi bara fixa detta, säger Malin. 
Mitt emellan sina döttrar drabbades Malin ännu en gång av dåligt mående. Hon kände sig deprimerad, fick svårt att koncentrera sig och började glömma saker och ting. Till en början trodde Malin att hon fått ett återfall av utmattning, men väl på vårdcentralen togs prover som visade att hon hade drabbats av sköldkörtelsjukdomen subklinisk hypotyreos, det vill säga brist på sköldkörtelhormon. 
− Jag blev nästan lättad eftersom jag fick en förklaring till mitt mående. Det är så svårt att veta vad som är vad. Efter barnen har min PMS förvärrats, jag är högkänslig och lättstressad. Ett tag tänkte jag att jag skulle behöva äta antidepressiva mediciner. Jag frågade min psykolog om jag kanske var manodepressiv eller hade ADHD. Men hon sa att jag har ett känsligt nervsystem, som reagerar extra starkt med både kropp och själ. 

Det är svårt att göra rätt i alla lägen 
Malin beskriver sig själv som en lekfull, engagerad och otålig mamma. På grund av sin historia har hon svårt att hantera stressiga situationer. 
− Det är en utmaning för mig att inte låta min stress gå ut över en viss situation eller barnen. 
I sin roll som mamma betonar Malin vikten av att värna om det lilla barnet inom sig. Hon menar att hon vill ge sina barn en trygg och kärleksfull uppväxt, där det är tillåtet och finns utrymme för samtal kring känslor. Hennes egen uppväxt i Dalarna var på många sätt både trygg och stabil. 
− Det fanns en Bullerby-känsla, men i min familj pratade vi aldrig om känslor. Du vet, pappa är en sådan där typiskt norrländsk tyst man. Han är lugn och snäll, men har aldrig frågat hur jag mått eller känt, säger Malin och berättar om sin mamma som hade en fattig barndom. 
− Mamma växte upp i Portugal som då var en diktatur. Hon blev ofta slagen, mormor var analfabet och det pratades aldrig om känslor i den familjen. Under mina terapisamtal har jag insett att det här har påverkat min självkänsla. Det är lätt att bli bitter på dem, samtidigt som de ju gjorde så gott de kunde utifrån de förutsättningar de hade. Sedan jag själv blev förälder har jag insett hur svårt det är att göra rätt i alla lägen. Alla föräldrar är mänskliga och bär på skavanker. Jag tänker att det finns mycket förlåtelse bara i denna insikt? 

Hur känner du inför att åldras? 
− Det är skönt att åldras, man vågar stå upp för sig själv mer, man har lyckats få en grundtrygghet i vem man är och ifrågasätter inte sig själv lika mycket som när man var yngre … men de vita håren hade man ju kunnat skippa! 

Vad tror du är den största fördomen om dig? 
− Oj, kanske att jag alltid är go och glad. 

Vad gör dig som lyckligast? 
− Min familj och när jag får hänga med vänner och äta god mat − det livet handlar om helt enkelt! Det är väldigt skönt med sommar också, att slippa klä på barnen 100 lager kläder! Jag är nyfiket lagd, älskar att resa och träffa nya människor, det ger mig så mycket energi. Själva livet gör mig lycklig. Jag älskar livet och tycker det är så roligt att få vara med om den här resan, att just jag en gång lyckades simma snabbast av alla de där miljoner spermierna. Jag är oerhört tacksam över min familj, mina vänner och mitt jobb. 

Finns det någon person som betyder extra mycket för dig? 
− Mina barn såklart, men de är ju självklara. Jag älskar att inspireras av coola kvinnor som Astrid Lindgren, Mia Skäringer och människor som är sig själva till 100 %. Jag kan till exempel drabbas av Marie Olsson Nylander i ”Husdrömmar Sicilien” för att hon är en sådan härlig och passionerad människa som bjuder på sig själv. 

Vad betyder julen för dig? 
− För mig är det en samlande högtid. Efter mina föräldrarnas skilsmässa så var vi en rätt splittrad familj, men julen slutade aldrig mina föräldrar fira tillsammans. Jag är en flockmänniska och jag kommer vara släktens matriark som ser till att familjen alltid samlas kring jul. Jag förknippar julen med en massa mysande, det är som en enda lång varm kram. Alla ens sinnen blir tillfredsställda. 

Bästa julminnet? 
− Det är de jular jag fått uppleva sedan jag blev mamma. Att få uppleva julen genom barnens ögon är ju magiskt.