Frida Funemyr
Kenny Friberg beskriver sin uppväxt som ”lite fram och tillbaka”. Han växte upp ensam med sin mamma Annette eftersom pappan varit frånvarande ända sedan Kennys födelse.
Det fanns en styvfar med i bilden som var en förebild för mig som liten pojke, men eftersom han endast fanns vid min sida när han kände för det ser jag det som att jag bara har haft mamma. Denne man bar på missbruksproblematik och det var inte bara hans och min relation som var problematisk utan även hans och mammas, säger Kenny.
Relationen mellan Kennys mamma och hennes pojkvän var enligt Kenny väldigt destruktiv.
− Den där relationen påverkade och smärtade både mig och mina syskon väldigt mycket, inte minst i skolan. Jag hamnade i små grupper för ”stökiga barn” och sedan i privata skolor för ungdomar som bar på olika slags NPF-diagnoser.
Kenny beskriver att han blev en ensamvarg. Han höll sig för sig själv mest hela tiden och hamnade i ett utanförskap.
− Omgivningen tyckte att jag skilde mig från dem och snart var mobbingen igång, säger Kenny.
Han berättar vidare hur han blev placerad i olika kontaktfamiljer, vissa ”bättre än andra”, men att en familj tog emot honom som om han vore deras egen son.
− Hos dem fick jag ta emot massor av kärlek och på sätt och vis kändes det som att pappan delvis fyllde tomrummet efter en far som fanns inom mig.
Kriminella gäng
Den destruktiva uppväxten ledde till att Kenny hamnade i en del osunda kretsar och till sist hamnade han i kriminella gäng.
När Kenny var 18 år utsattes han för en händelse som höll på att ta hans liv. Den 27 augusti 2017 runt 21-tiden på kvällen befann sig Kenny på en skolgård i Malmö med sina dåvarande vänner.
− Det där var som en slags samlingsplats för oss. Vi brukade vara runt tio stycken men just denna kväll var vi bara fyra. Plötsligt dök det upp två killar, något yngre än mig, säger Kenny som kände igen den ene av dem. Killen hälsade på Kenny som i sin tur hälsade tillbaka. I samma ögonblick får Kenny ett hårt knytnävslag mot sig.
− Jag sitter på min cykel, men av kraften från slaget ramlade jag av. När jag skulle resa mig upp från marken tog killen fram en pistol som han riktade mot mig. Han sa att jag var skyldig honom 30 000 kronor, berättar Kenny som än idag blir märkbart skärrad när han pratar om våldet han utsattes för.
Våldtagen och förnedrad
Förövarna sa till Kenny att han skulle betala tillbaka sin skuld samtidigt som de sökte igenom hans tillhörigheter. Därefter gav de honom slag efter slag, förnedrade och hotade honom med pistolen. Sedan tvingades Kenny att klä av sig naken.
− Jag fick klä av mig och ta på mig kläderna fram och tillbaka. Medan de stoppade pistolen i min mun tryckte de tända cigaretter mot min kropp som blev full av brännmärken. Därefter, medan jag var naken, spelade man in en film där jag blev våldtagen. Förövarna använde sig av plastflaskor. Filmen lades senare ut på sociala medier.
Misshandeln och förnedringarna pågick i hela sex timmar. Han blödde från flera ställen på kroppen, hans ögon hade ”alla möjliga färger”, revbenen var brutna och hela han var mer eller mindre täckt av blåmärken. Än idag har Kenny kvar ärr på ryggen och i huvudet finns en bula som aldrig gått bort efter gärningsmannens spark. Själva våldtäkten var inget som Kenny berättade för någon förrän år 2021. Länge var han så full av skam. På frågan hur Kennys vänner agerade under alla dessa timmar säger han att de bara stod och tittade på. Han tror idag att de var minst lika rädda som han själv var.
− De var väl rädda att de skulle bli utsatta för samma sak som jag blev om de försökte få förövarna att sluta slå mig. De blev till och med tvingade att slå mig också, med mitt skärp. Efter ett tag kom en tredje gärningsman fram till oss på skolgården. Även han misshandlade mig.
SMS till mamma
Mitt i allt sa man till Kenny att han skulle skriva ett sms till sin mamma.
− De tvingade mig att skriva ”att jag inte skulle komma hem för att jag skulle sova över hos en vän”. Men utan deras vetskap skrev jag också hur mycket jag älskade henne. Min tanke var att detta nog var den sista kontakt jag någonsin skulle ha med mamma eftersom jag trodde att jag skulle dö när som helst. Jag ville verkligen, trots att vår relation inte alltid varit den bästa, att hon skulle veta hur innerligt jag älskar henne, berättar Kenny.
Tappade kontrollen
Efter ett antal timmar drog förövarna med Kenny till en trappuppgång där misshandeln fortsatte.
− Jag tror man ville byta brottsplats då det kunde passera människor som kunde se vad som pågick. Allt eskalerade och det kändes som att en av förövarna tappade kontrollen helt och hållet, säger Kenny.
Flykten
Det uppstod trots allt en möjlighet, en lucka mitt i slagen där Kenny såg sin chans att fly. Han visste att skulle han inte komma undan misshandeln i denna stund skulle han dö.
− Jag började springa så fort jag orkade och kom fram till broräcket vid en kanal. Det kändes som att min enda utväg var att hoppa i. En slags överlevnadsgrej kanske. Hur som helst hann jag tänka att de nog inte skulle komma efter mig där, säger Kenny.
Räddad av dykare
Väl i vattnet försökte Kenny att hålla fast sig i grejer på botten för att han skulle kunna hålla sig under vattenytan och på så vis inte kunna bli sedd uppifrån land. Under den här tiden hade någon larmat 112. I efterhand har Kenny fått reda på att det var en polis, som inte var i tjänst, som från sin balkong hade hört ett plask och som larmade räddningstjänsten.
− Dykare skickades för att hjälpa mig upp från vattnet. Därefter kördes jag med ambulans till sjukhuset.
Kenny minns inte så mycket från sjukhustiden. Han var traumatiserad och det som höll honom vaken var smärtan från de brutna revbenen.
− Jag tror jag försökte stänga av allt som hade hänt. Det gjorde för ont att inse vad jag just hade blivit utsatt för, menar Kenny.
Inte min son som låg där i den sjukhussängen
Kennys mamma Annette berättar att hon reagerade över Kennys sms.
− Min första tanke var att han hade skrivit att han älskade mig jättemycket. Det var inte likt min Kenny eftersom han alltid hade varit en väldigt tillbakadragen kille som haft svårt för att uttrycka sina känslor.
Annette fick inte veta vad som hänt hennes son förrän dagen efter. Det Annette möttes av när hon kom till sjukhuset var ingen vacker syn.
− Det enda jag tänkte var att det inte var min son som låg där i den sjukhussängen. Han var uppsvullen, blåslagen och hade märken över hela kroppen. Jag hamnade nog i chock, men samtidigt som någon lämnade över hans blöta kläder i min famn fick jag höra vad min son varit med om. Det var ingen vacker syn att behöva se sitt barn ligga där sönderslagen, säger Annette.
Förnedrad på rättegången
Någon vecka före rättegången utsattes Kenny för dödshot. Därför fick han och hans äldre syster åka dit med personskydd. Själva rättegången upplevde Kenny som korrupt. Den skedde bakom stängda dörrar.
− Åklagaren var den som förde min talan och för det första angav han fel namn på mig. Sedan spelade man flertalet gånger upp snapchat-videon man spelat in och medan jag kände allt mer smärta och ilska satt gärningsmännen i rummet och bara flinade, säger Kenny.
Kenny beskriver att stunden i rättegångssalen var hemsk. Medan gärningsmännen hade hela sina familjer samlade där fick Kenny endast ha med sig sin syster. Domaren satt med huvudet ner mot en pappershög hela tiden medan en av gärningsmännens advokater somnade till under processen. När Kenny såg förövarna skratta medan de såg på filmen där han förnedrades hände något inom honom. Han kände hat och hämnd.
− Jag kunde inte hålla inne all den ilska jag kände så jag ställde mig upp och utförde en Hitler-hälsning i väntan på deras reaktion. Detta skapade kaos i rättssalen. Min syster tryckte ned mig i stolen och domaren tryckte på säkerhetslarmet. Förhandlingen pausades.
Ett tickande monster
Endast en av gärningsmännen dömdes (eftersom man kunde se honom på filmerna). Samtidigt blev det en ny rättegång mot Kenny eftersom han anmäldes för hets mot folkgrupp då han hade utfört en Hitler-hälsning. Detta åtalades sedan Kenny för.
Hela Kenny förändrades som person. Han kände sig full av mörker och såg endast svart. Även om han fick samtala med olika terapeuter lyckades ingen hjälpa honom.
− Jag blev som ett tickande monster och blev farlig för både mig själv och andra i min närhet. Jag skadade inte bara andra utan även mig själv på olika sätt, både psykiskt och fysiskt, säger Kenny som hamnade i fängelse på grund av både misshandel och narkotikabrott.
− Vid det laget hade jag börjat självmedicinera för att slippa dessa mörka monster som befann sig inom mig.
I fängelse
Innan Kenny skulle avtjäna ett fängelsestraff i januari år 2020 lämnade hans kontaktperson över en bok till honom.
− Han sa: ”Kenny, läs den här boken för den har hjälpt många människor att hitta tillbaka till sitt inre. Kanske även du kan hitta något som kan väcka dina tankar kring Guds kärlek. Det kan vara bra för dig och nu har du tid till att läsa, så ge boken ett försök”.
Kenny gav boken (skriven av Sebastian Stakset) en chans. När han kommit halvvägs in i läsningen upptäcker Kenny något som han aldrig tidigare har upplevt.
− Jag kände en kraft som är starkare än mig själv. Berättelsen tilltalade mig och jag insåg att det finns hopp och ljus och bevis på att det finns ett bättre liv. Trots det mörker jag upplevde runt min hals kände jag samtidigt dessa starka känslor.
Kenny är inte uppvuxen i en familj där man pratat om kristen tro. Men han berättar att upplevelsen i fängelset blev så otroligt stark att han blev nyfiken.
− Kärleken i tron och förlåtelsen kom till mig så påtagligt att den tog sig rakt igenom mitt mörker in till det iskalla hjärta jag hade haft i flera år. Mitt hat exploderade till tårar inne i isoleringscellen. Jag har alltid haft problem med att gråta och uttrycka känslor eftersom jag ansett att det är en svaghet. Men inne i cellen blev jag som en nyfödd baby, säger Kenny.
“Min mamma betyder allt för mig idag”
Detta blev en vändpunkt för Kenny. Sedan han avtjänat sitt straff och kommit ut från fängelset har Kenny hunnit bearbeta både sin barndom och sitt trauma genom coachning och terapi.
− Jag gav allt jag hade och behövde bryta ner allt steg för steg. Jag investerade tid på mig själv och började lära känna mitt nya jag ordentligt både på utsidan och insidan. Processen har varit väldigt lång och smärtsamt, men mycket lärorik på samma gång. Jag upptäckte saker som jag inte hade en aning om att jag kunde göra, säger Kenny.
Vid sin sida genom den här resan har Kenny haft en mentor som också blivit hans vän. Dessutom har hans mamma fått en helt ny roll i hans liv.
− Min mamma betyder allt för mig idag. Det var hon som sa till mig att komma och bo hos henne i Malmö igen. Jag vet inte vart jag hade slutat utan hennes stöd.
Idag är Annettes och Kennys relation bättre än vad den någonsin har varit.
− Kenny har förändrats på så många olika stadier och det har medfört så mycket positivt, inte minst när det kommer till vår relation. Vårt band är starkare än någonsin förr och blir starkare för varje dag som går, säger Annette.
Vill be om förlåtelse
Idag vill Kenny gärna be om förlåtelse för sina handlingar som han utfört mot en rad människor.
− Jag vill säga till dem att jag var en annan person då, att jag har förändrats och att jag ber dem om förlåtelse för den skada jag orsakat.
Kenny, hur ser ditt liv ut idag?
− Mitt liv är hur bra som helst idag. Jag har läst upp mina betyg, tränar och går på program inom frivården. Min största dröm är att jobba som polis. Jag försöker att sprida motivation och inspiration bland andra och hoppas kunna hjälpa andra utsatta. Numera är jag med i kyrkan där jag bland annat delar ut mat till hemlösa. Dessutom har jag startat en ny nattvandrargrupp och jag känner att jag har så mycket att ge. Jag hoppas att jag kommer kunna använda mina trauman till att skapa ny kunskap och bidra med all hjälp jag kan till andra utsatta brottsoffer.
Vad betyder din tro för dig idag?
− Den ger mig ett liv som jag törstat efter i många år, utan att veta om det. Världens vatten kunde inte släcka min törst utan det som gav mig livets vatten var vandringen med Jesus.
Vem är Gud för dig?
− Gud blev för mig pappan som jag aldrig fick uppleva som barn. Guds kärlek är bortom vad människor anser att kärlek är. Människans förståelse av kärlek lutar mer åt vad de kan begripa med sitt förstånd i både ord och i handlingar.
Jag har just fått en anställning i kyrkan. Min roll består i att hjälpa människor med personlig utveckling och andra arbetsuppgifter i kyrkan, som t.ex. stöd för utsatta i samhället. Målet är att kunna nå ut med evangeliet till den yngre generationen.
Hur tror du man kan bidra till att få stopp på våldet bland våra unga?
− Evangeliet måste föras ut till den unga generationen. Den utvecklingen vi ser i dag i samhället sker därför att ingen ser och hör de unga på rätt sätt. Unga försöker höras och synas genom sitt sätt att uttrycka sina känslor vilket får negativa konsekvenser. Utifrån mina egna erfarenheter blir det ett bakåtvänt rop på hjälp som ingen tror på eller tar på allvar.
