Mikael Torstensson
Det är kallt på huvudgatan på Jokkmokks marknad. Vi befinner oss strax norr om polcirkeln. Att komma hit är som ett besök i en annan tid, här samsas samer med pälsjägare iförda stora rockar och mössor av päls. Hundratals rävskinn säljs tillsammans med uppstoppade djur och skinn av alla de sorter.
Samer i vackra dräkter säljer dyrbara knivar, sameslöjd och matspecialiteter i en mängd olika stånd. Här finns ingen kebab men väl renskav, kaffeost och torkat renkött i matstånden. Kaffeost är en platt ost som liknar haloumi och som rekommenderas läggas i kaffet så den får suga åt sig och sedan ätas med sked. Andra säljer fällor och jaktredskap. Renskötare kan passa på att köpa det senaste inom renskötselmaterial i stånd som marknadsför detta, lapphundar ställs ut i en annan monter. Överallt vandrar samer runt i färggranna dräkter. Eftersom marknaden hålls i februari och Jokkmokk ligger i Lappland, är det inte ovanligt att genomsnittstemperaturen är 25 minusgrader eller lägre under marknadsdagarna.
En tidsresa
Ett besök på Jokkmokks marknad är på många sätt en tidsresa tillbaka till det liv som många människor levt under vid polcirkeln vart du än kommer på jorden. Att se stora män iklädda väldiga pälsar och kvinnor i folkdräkt med inslag av vackra rävskinn känns inte konstigt här. Att leva med och i naturen är en livsstil på dessa breddgrader. Traditionella kläder som står pall för både 40 och 50 minusgrader. Idag är det mycket mildare, bara 10 minusgrader, rena vårdagen om man får tro många av nordborna vi möter.
Med släde över Talvatis
Hundförare Roland Häggström som låter hugnande besökare uppleva spännande slädturer på sjön Talvatis mitt i samhället menar att det är alldeles för varmt för hundarna.
– De är vana att klara sig ner mot 60 minusgrader, förklarar han. 20-30 minusgrader är optimalt för hundarna att arbeta i menar han. Just dessa hundar som han har beskriver han som Huskyhundarnas Volvo, en slitstark ras som klarar enorma påfrestningar. Roland Häggström rastar sina hundar 3 mil om dagen för att de ska må bra. Idag kör de besökare som oss på en vacker tur i den sagolika miljön i Jokkmokk. En annan gång skulle vi gärna åka på en fler dagars expedition ut i vildmarken med Roland, det får bli en annan gång det.
Lika stort som Slovenien!
Jokkmokk ligger långt bort. Vi landar med flyget i Luleå som är 20 mil från Jokkmokk, där hyr vi en bil och tar oss den ganska raka och enformiga vägen till Jokkmokk. Förbi enorma älvar och ett vackert fjällandskap. Kommunen är till ytan Sveriges näst största av alla Sveriges 290 kommuner, så där 27 gånger större än Sävsjö kommun eller ungefär lika stor som hela landet Slovenien. Områdets största tillgång är den enorma naturen, världsarvet Laponia som är Europas största sammanhängande naturlandskap med så gott som orörd natur ligger här. Landskapet präglas av fjäll, glaciär, myr och urskog. Det finns ett rikt växt- och djurliv med många hotade arter i området. Laponia är ett av de få världsarv som är kombinerat kultur- och naturområde eftersom samerna fortfarande använder Laponia som betesmark till sina renar och har gjort det i hundratals år.
76 000 besökare!
En annan stor attraktion är just Jokkmokks marknad som drar tiotusentals från hela världen som kommer till Jokkmokk för att uppleva den unika stämningen och något av det ursprungliga Lappland. Rekordet var på marknadens 400-årsjubileum 2005. Det året hade marknaden över 76 000 besökare. Jokkmokks marknad hålls första torsdagen till första lördagen i februari varje år. Dagarna är fulla av aktiviteter – hundratals programpunkter konkurrerar i det digra programmet.
Vacker renrajd
En av höjdpunkterna är den dagliga rajden då en samefamilj, iklädda sina vackra dräkter, paraderar genom marknadsområdet med ett tåg av renar som drar långa pulkor med utrustning. Rajden användes förr av renägande samer i fjällsamebyar under vårvinter och höstvinter för att transportera tillhörigheter mellan sommarvisten och vintervisten. På snöföre var rajden en dragrajd med sammanbundna draghärkar med ackjor. På barmark var rajden en klövjerajd av renar med last på ryggen.
Det råder stor förtjusning och nyfikenhet när samefamiljen tar sig genom folkmassan med sina vackra djur. Tusentals besökare fotograferar den för sydbor exotiska upplevelsen.
Speedway med renar
En annan höjdpunkt är det dagliga renracet som går av stapeln på sjön. Renracet är en slaggs speedway med tävlande på slädar dragna av kastrerade rentjurar. Djuren är ståtliga med sina enorma kronor och renskötarna kan knappt hålla tillbaka djuren innan start. De tävlande utgörs av besökare som väljs ut i publiken toppat med rikskända artister och politiker som bostadsminister Peter Eriksson och artisten Caroline af Ugglas. På Snöscenen hålls modeshower, livepoddsändningar av Jokkmokks-podden och uppträdande av många kända artister och talare.
Över 400 år gammal
År 1605 hölls den första vintermarknaden i Jokkmokk enligt beslut av Hertig Karl. Syftet med att inrätta marknadsplatser var att stärka statens position i norr, att driva in skatt, att sprida guds ord och att hålla ting. Befolkningen i norr skulle knytas närmare till makten i söder. Kringflyttande samer och birkarlar vilka var handelsmän från kusten skulle därmed kunna kontrolleras bättre. All annan handel på andra platser i Lule lappmark kom att förbjudas. Innan utbytandet av varor fick ske skulle kronans fogdar uppta skatt under marknadsdagarna.
På samernas vinterviste
Då de fasta marknadsplatserna skulle etableras så sökte man ställen där samerna vistades vintertid. I Lule lappmark valde man Jokkmokk, eller Dálvvadis, som betyder just vinterviste på samiska. Under 1600-talet byggdes här en enkel prästgård, tullbod och marknadsbodar. Det skulle dock dröja länge innan någon präst kom att bo i Jokkmokk permanent. De reste istället upp från kusten vid marknader för att uträtta sina ärenden såsom husförhör, vigslar, kyrkobokföring och predikningar. Det var mycket hektiskt under marknadsdagarna för prästerskapet då de sällan besökte sina lappmarksförsamlingar. Under marknadsdagarna fördes varor både till och från Jokkmokk. Produkter som fördes ut från marknaden var skinn- och skinnvaror, vilt, levande renar och torkad fisk. Varor som fördes till Jokkmokk var exempelvis salt, smör, mjöl, silver, vadmal, kläde och järnvaror.
Tobak och salt
På 1700-talet var Jokkmokk som permanent samhälle fortfarande ringa och hade en högst temporär bebyggelse. Här fanns en prästgård, en kyrka och marknadsbodar. Under detta århundrade stationerades också en kaplan i samhället och en skolmästare då en statlig skola för samebarn instiftades. Under vintermarknaden fylldes samhället med liv och rörelse. Tobak och salt blev vanliga varor under marknadshandeln. Salt importerades under 1700-talet från Portugal och Medelhavsområdet men det fanns även saltsjuderier i Norra Norge och på den svenska västkusten. Tobak odlades under 1700-talet i södra Sverige. Skinn- och skinnvaror, renar och vilt från lappmarken var varor som handelsmännen från kusten förde ut i världen efter den hektiska marknadstiden.
Framväxandet av Jokkmokk
Kyrkbyn Jokkmokk ändrades under senare delen av 1800-talet från en by och marknadplats med tämligen oregelbunden karaktär och få bofasta till ett samhälle med raka gator och kvarter. Befolkningen hade ökat under en längre tid, både bland nomadiserande samer och de som var bofasta. 1800-talets marknader beskrivs som händelser där alla inom området infann sig mangrant. Bland ortsbefolkningen var byn känd som “plass’n”, platsen, en förkortning av marknadsplatsen. Under marknaden fanns inte bara traktens människor här utan också handlare från Luleå, Nederluleå och Boden som sålde kaffe, mjöl, fläsk och andra förnödenheter. Handlarna var inte bara försäljare, de var också uppköpare som när marknaden var slut färdades till Murjek och järnvägsstationen med typiska lappmarks-produkter såsom renhudar, renstekar, sik, ripor och skohö för vidareförsäljning ut i landet. Marknaden utgjorde också ett ypperligt tillfälle att inhandla viltskinn av djur som varg, björn, järv, mård, utter, ekorre och olika varianter av räv för återförsäljning. Förutom att idka handel så roade man sig under marknaderna. Här fanns målskjutning med luftgevär, panorama och karuseller.
Hotades att dö
Handelsvarorna kaffe och mjöl var de varor som kom att bli mer vanliga för alla Lappmarkens människor under 1800-talet och båda dessa inköptes oftast under marknaden.
Under 1900-talet förändrades handeln. Postorder och butiker dök upp, järnvägsnätet byggdes ut och vägarna blev fler och större. Många av de gamla marknaderna upphörde helt, Jokkmokks marknad levde vidare, om än tidvis i mindre storlek. År 1904 hotades dock hela marknadens existens då bygdens handlare krävde att den skulle avskaffas, vilket avslogs. Under marknaden var det under den första delen av 1900-talet skinnhandeln som fortfarande dominerade. Samer kom med ackjor fullastade med renskinn, viltskinn, fisk och fågel för att sälja till handlarna från kusten. De som var bofasta kom med ripor, järpar och annan skogsfågel men också med frusen fisk till försäljning. På marknaden fanns vadmalstyg, duk till tältkåtor, mjöl, sockertoppar, godis, kaffe, tobak, garner och olika sorters tyger som köpte eller bytte till sig. Både bofastas slädar och nomadiserande samers ackjor var ofta fullastade vid hemfärd. Marknaden varade under första delen av 1900-talet under fredagen och lördagen. Under dessa dagar höll den som var lappfogde möten med samebyarna när det gällde renskötselfrågor. På söndagen anordnades dop, jordfästningar och bröllop och gudstjänster.
Coola glesbygdsbor
Idag fönyas marknaden ständigt och fortsätter att utvecklas till en modern folkfest med djupa rötter. I år sände bland andra Jokkmokkspodden live från marknadens scen. Podden drivs av barndomsvännerna och Jokkmokksborna Magdalena Forsman och Victoria Harnesk.
– Idén var att skapa det livsstilsprogram med utgångspunkt i glesbygd, att återföra fokus till livsglädjen och kärleken till landsänden vi bor i, och att få definiera sig själva. Kort sagt en hyllning till coola människor som lever livet fullt ut, berättar de två företagsamma kvinnorna. Viktoria är dessutom författare och har bland annat skrivit den prisbelönta boken “Smak på Sápmi”.
Av Elisabeth och Mikael Torstensson
Källa: Destination Jokkmokk och Wikipedia
