I väntans tider 

I skrivandes stund säger min app att det är 19 dagar kvar till BF, det vill säga 19 dagar tills beräknad födsel av vår mini. För oss är det första barnet och därmed väntar också ett helt nytt kapitel som familj. Många beskriver att det är en stor omställning att bli föräldrar, då det blir tid för nya prioriteringar och rutiner. Men också något helt fantastiskt och att livet får en ny mening. I processen att bli förälder så kommer också kanske den mest utmanade delen av alla, nämligen förlossningen. En på många sätt smärtsam process som skulle vara outhärdlig om man inte visste vad den skulle leda till, nämligen att sätta ett barn till världen.

I min mentala förberedelse inför förlossningen så brukar jag tänka att värkarbetet kan vara som ett riktigt tufft intervallpass i maratonlängd. Det vill säga runt 60 sekunder av värkar, som följs av en stunds värkvila emellan. Det är i alla fall så som det har beskrivits för mig att det kan gå till. Av erfarenhet vet jag att tuffa intervaller kan kännas helt olidliga när mjölksyran och tröttheten tränger på, men jag vet också att det går över och att resultaten är värd all möda. 

Jag tror inte vi ska vara rädda för att utmana oss utanför vår comfort zone. Det är ofta när man gör det som de fina resultaten kommer. Mycket gott här i livet kan kräva viss uppoffring och kanske även viss smärta. Låt oss stanna upp lite och leka med tanken; Om jag gör det jag alltid har gjort, så kan jag heller inte förvänta mig andra resultat än de jag alltid har fått. Men om jag däremot vågar ta mig an nya utmaningar, så kan jag också få resultat som jag annars inte hade fått. Fina resultat kommer oftast inte av sig själv, utan med ett pris. Frågan är om vi är beredda att betala för det?