Auckland

Auckland har mycket att ge. Som Nya Zeelands största stad har den utvecklats till en hubb av kultur och nöje. Men det bästa staden kan ge är kanske ändå naturen den omges av. 

Efter en cirka tre timmars flygresa från Sydney, Australien, ser jag Nya Zeelands kust sträcka ut sig från flygplansfönstret. Mitt första intryck utav Australiens grannland är att det är grönt. Och efter att ha landat och gått igenom flygplatsen är mitt andra intryck att människorna är hjälpsamma. Jag letar rätt på bussen som ska ta mig till centrum. Efter lite research påförhand har jag fastslagit att kanske det bästa sättet att ta sig som turist från flygplatsen är Skybus. Det är något dyrare än de vanliga bussarna men väl värt pengarna om man är besökare. Bussen tar mig till området Mt Eden, där jag bokat rum på Bavaria Bed & Breakfast. Vädret är som en vårdag i Sverige. Jag lämnar min packning på rummet och bestämmer mig för att utforska Mt Eden idag. Det som är mest speciellt med den här stadsdelen är att Aucklands högsta vulkan finns här. Vulkanen har samma namn som stadsdelen, och det är ryktat att man kan få den bästa panoramautsikten i stan från toppen. Efter en femton minuters promenad från mitt Bed & Breakfast befinnner jag vid foten av vulkanen. Efter en relativt lätt promenad har jag nått toppen. Utsikten är fenomenal. Man kan se centrum med dess skyskrapor och även Skytower, Aucklands landmärke. Här och där ser jag stora gröna kullar sticka upp, och jag kommer på att även de måste ha varit vulkaner en gång i tiden. Jag häpnas över att man, än idag, kan se hur detta land än gång har sätt ut.
Resten av dagen spenderar jag med att gå omkring i området. Mt Eden påminner mig om en mix mellan Danmark och England; det har inslag av väldigt klassiska brittiska drag men med en mix av det fräscha man hittar i Danmark. Av dessa intryck fastslår jag att Auckland känns som en liten storstad. Jag kollar i affärer tills det är dags att gå hem och lägga sig.

Historialektion
Det sägs att Nya Zeeland har varit bebott sedan 1300-talet, men västerländsk civilisation introducerades inte till landet förräns Abel Tasman kom hit i mitten av 1600-talet.  Men efter blodiga strider med lokalbefolkningen bestämde sig Tasman att lämna landet och européer kom inte tillbaks förrän 1769, då James Cook kartlade nästan hela kusten. Efter det kom en stadig ström européer till Nya Zeeland och handel började initieras med urinvånarna, Maori. Det var på så sätt som en brittisk koloni började ta form. Nya Zeeland hörde ett bra tag till den brittiska kolonin New South Wales i Australien men 1841, efter en tids oroligheter, blev Nya Zeeland en egen brittisk koloni. Ett sekel efter det blev Nya Zeeland självständigt. Genom den stadiga strömmen immigranter till Nya Zeeland och konflikter med lokalbefolkningen om land bröt krig ut andra delen av 1800-talet, vilket resulterade till att urinvånarna tappade mycket utav det land de haft i hundratals år. Än idag pågår arbetet på att hela relationen mellan Maori och de europeiska invånarna och Maori kämpar fortfarande för att få tillbaka vissa delar av deras land som blivit bestulen dem.

Bland tropiska växter och konst
Jag vaknar relativt tidigt och äter en enkel men god frukost. På de andra gästernas röster märker jag att de flesta verkar vara tysktalande. Efter frukosten beger jag mig en än gång ut på Aucklands gator, idag bär det av mot centrum. Efter en ca 45 minuters promenad är jag framme vid mitt första stopp, Domian Wintergardens. Det är ett komplex med stora växthus som är daterade till början av 1900-talet. Hit kunde folk komma för att ta del av sommaren, även under vinterns kallare månader. Det visar sig vara stora, klassiska växthus, fyllda med palmer, bananträd, orkidéer och massor av andra tropiska växter. Jag sitter en stund ombonande bland all grönska innan jag beger mig mott mitt nästa stopp. Efter ca en halvtimme kommer jag till Auckland Art Gallery Toi o Tamaki, det största konstgalleriet i Auckland. Museet, som öppnades i slutet av 1800-talet, har den största samlingen konst i Nya Zeeland, med internationella konstnärer så väl som nyazeeländska representanter. Här kan man skåda både äldre och nyare konst i många former från många stilgrupper.
Efter en bra tids strosande i galleriet drar jag mig hemåt. Jag går till sängs trött i kroppen efter att ha gått relativt långt idag.

Ett besök i Tolkiens värld
Nästa morgon vaknar jag tidigt och äter min frukost. För idag ska jag nämligen till Hobbiton, platsen där delar av Sagan om Ringen-filmerna spelades in, och även Hobbit-filmerna på senare år. Vid 8 bär resan av söderut. Bussturen tar ungefär två timmar och när vi är framme möts vi av vår guide. Efter en detaljerad rundvandring i Hobbtion och ett glas ale på The Green Dragon, går bussen tillbaka till Auckland.
Det finns en mängd rundturer man kan välja på, både dagsutflykter från Auckland, och även turer då man stannar övernatt. Om man vill vara borta lite längre kan man också kombinera sin resa till Hobbiton med utflykter till andra ställen runt Auckland.
En plats värd att besöka är Waitomo Glowworm Caves. I dessa guidade turer tar man sig med båt till Waitomo-grotttorna. Dessa grottor är fyllda med lysmaskar, de bildar illusionen av att man flyter under en klar natthimmel. Lysmaskarna finns bara på Nya Zeeland och man kan även skåda dem på andra platser, men Waitomo-grottorna är bra för alla åldrar och man behöver inte vara särskilt atletisk för att klara rundvandringen i grottorna.

Dagen efter mina äventyr i Hobbiton tar jag bussen in till centrum. Om du stannar en längre tid i Auckland är det värt att köpa ett busskort. Men om du, som jag, bara stannar en dryg vecka är det bättre att ta ut pengar och betala kontant på bussresorna. Idag tar jag mig ner till hamnen. Första stoppet är New Zealand Maritime Museum. Här berättas det om Nya Zeelands sjöfartshistoria, ända från när polynesierna kom över havet från Asien för länge sedan fram till nutiden. Om man vill kan man även köpa till sig en segeltur i hamnen. Efter att jag tittat färdigt i museet går jag omkring i hamnen ett tag. Här finns en stor mängd restauranger av alla dess slag. Från hamnen går även mängder med båtturer till olika öar runt Auckland. Innan jag tar bussen vidare äter jag Fish and Chips i hamnen. Jag tar bussen förbi mitt B&B och in i parken Cornwall Park. Detta är en grön oas mitt i Aucklands bebyggelse. Jag spenderar ett par timmar i parken bland dess anlagda trädgårdar och tar en titt på den fullt fungerande farmen de har skapat i parken.  Här har de både får och kor, mitt inne i Aucklands centrum. När det börjar dra sig till kväll tar jag bussen till mitt B&B. Nästa morgon går jag upp tidigt för att ta bussen tillbaka till flygplatsen och hemåt åter igen.

Av Sara Torstensson
Vision Höglandet, september 2018