Följ med till Kerstins lada

När återbruk och renovering är en livsstil, känns det ganska självklart att se gamla förfallna uthus som potentiella möjligheter. Hos Kerstin och Håkan på Nändemannagården i Rödja utanför Bodafors blev en del av den stora gamla ladugården ett härligt orangeri, med högt i tak. 

Med gamla hus följer ofta en bonus i form av uthus och förråd på tomten. När Kerstin och Håkan kom till Nämndemannagården var uthusen generöst tilltagna, i form av en hel gammal ladugård med vidbyggd maskinhall och lada. Det innebar oändliga möjligheter, men också massor av renoveringsjobb! Det är i och för sig inte något som hindrar ett energiknippe som Kerstin och den därtill hantverkskunnige Håkan, som är byggmästare till yrket. Tvärtom verkar utmaningar trigga dem lite extra. Ju värre det är från början, desto mer dramatisk skillnad kan de göra.

Tio fönsterbågar av gjutjärn
– Det är en så inbiten vana, att man till och med har svårt att uppbåda någon entusiasm alls inför nya prylar, medger Kerstin med ett skratt. Men hamnar man på en välsorterad byggnadsåtervinning eller ett bra loppis, kan man plötsligt drabbas av shopping-frossa.
Det gäller att veta vad man gillar och slå till när tillfället dyker upp, förklarar hon. Även om man kanske inte just i ögonblicket vet vad man ska ha tio fönsterbågar av gjutjärn till eller var i hela fridens de där gamla fina pardörrarna kan passa – så är det bättre att köpa och ställa undan. Så småningom faller alla pusselbitarna på plats.
– Väntar man tills man måste ha något, så kan det vara omöjligt att hitta just då eller tvingas man kanske att inhandla på tok för dyrt – i värsta fall måste man köpa nytillverkat.    

 

Drömmen om ett orangeri
Eftersom trädgård är ett av Kerstins stora intressen, såg hon genast chansen att få en gammal dröm om ett väl tilltaget orangeri förverkligat i en del av den gamla ladugården. Där har gjutits nytt golv med värmeslingor, som ger möjligheten att hålla en lagom temperatur hela vintern igenom. De murade väggarna har traditionellt utseende med små fönster. Det ges alltså inga stora ljusinsläpp i väggarna. Den verkliga skillnaden har de åstadkommit genom att riva bort taket och byta det till ett nytt tak av isolerplast, i kraftigare dimension. Det nya plasttaket ger så mycket ljus, att det är fullt tillräckligt. Här behövs ingen extra växtbelysning. De valde ett mjölkvitt plasttak, som ger ett diffuserat, mjukt ljus. Det faktum att plasttaket är kraftigt dimensionerat, hjälper inte bara till att isolera och bibehålla värmen vintertid. Det skyddar också från det allra starkaste solljuset. Det gör temperaturen mer behaglig också under sommaren, för både växter och människor. 

En härligt lummig, grön miljö
På våren använder Kerstin nu orangeriet för att driva frösådder. Men så snart alla sådder är utplanterade, är det främst de mer värmekrävande växterna som blir kvar och de blommor som inte mår bra av allt för mycket väta från ovan. Här trängs medelhavsväxter tillsammans med gurkplantor, vanliga krukväxter och sticklingar som får extra pyssel under uppdrivningen.
– Främst är det för att jag vill skapa en härligt lummig, grön miljö, förklarar Kerstin. Jag blandar nyttoväxter och det som har vacker blomning. En del växter får flytta ut precis under högsommarens varmaste veckor, men får en förlängd säsong genom att bo i orangeriet övrig tid.        

Ett rum som får alla att trivas
Det rejält tilltagna bordet i rummets mitt tjänstgör både som arbetsplats, där flera ryms runt om för att pyssla och skapa med växtmaterial. Men lika ofta används bordet för att samla familj och vänner till middag.
– Det gör något för stämningen, menar Kerstin, att sitta i en lokal som också fungerar som verkstad och växthus. Mindre stelt, mer avslappnat – men det är som om växtkraften och den frodiga grönskan gör alla lite gladare. Det är ett rum som får alla att trivas. 

Text och foto av Anna Örnberg
Vision Höglandet, juni 2022
Besök www.namndemannagarden.se där finns mer information om Kerstin och Håkans hem.

Mer läsning

Höglänningar på fiske i Indiska Oceanen!

Höglänningarna Richard Kullmer och Christian Fridh fiskar väldigt mycket gädda

Vetlandabon Elin drabbades av sepsis  – tvingades amputera benen

År 2019 reste Elin Rantatalo med sin man och två