Med porsche till Italien

Corona håller Europa i ett järngrepp. Så också i somras. Vi hörde att det var väldigt lite spridning söder om Rom i Italien så vi bestämde oss för att sätta oss i bilen 25 timmar och bila dit från Sävsjö.

Att bila är nog det säkraste sättet att resa i Europa just nu. Bara man är försiktig på bensinstationer och matställen. Vid tiden för vår resa hade Italien väldigt låg spridning, speciellt i de södra trakterna som varit mildare drabbat än de norra delarna som plågades mycket hårt av coronaepedemin i våras.

Beväpnade militärer
Vi reste vid lunchtid från Sävsjö och körde ner till Öresundsbron, där förkunnade stora skyltar att Danmark var stängt för svenska besökare. Vi visste dock att det var okej att resa genom landet om man kunde visa att man inte tänkte stanna där genom bokningsbekräftelse av hotell eller hus längre ner i Europa. Beväpnade militärer stoppade oss på bron och vi fick visa våra papper på att vi inte ämnade turista i Danmark. De släppte in oss om än med något misstänksamma blickar. Vi bilar genom Danmark och GPS:sen visar att närmaste vägen är att ta färjan från danska Gedser till Rostock, så vi gör det. Det är få resenärer och de som finns på färjan bär munskydd. Det mesta är stängt men en butik och en servering är öppna. I Tyskland är det fritt fram att resa vidare och vi bilar på de generösa vägarna ner på kontinenten, byter av att köra och stannar för att sova någon timme när vi är för trötta. Morgonen där på rullar vi in i Österrike. Den stora motorvägen slingrar sig fram genom dalar omgivna av snöklädda alptoppar. Det är mycket vackert. Plötsligt är vi framme vid Italiens gräns och även här kör man rakt igenom in i norra Italien. Landskapet och bebyggelsen skiljer sig inte nämnvärt från Österrike och vi kör många mil genom alperna omgivna av vackra vinodlingar och gårdar som klänger oroväckande längst de branta bergssidorna. Färden fortsätter vidare ner genom Toscana och vi passerar Florens på vår väg söder ut. Trafiken är intensiv på de enorma vägarna och ligger man på de lagstadgade 130 kilometer i timmen får man räkna med att bli omkörd hela tiden. Irriterade italienare ligger mycket nära bakom bilen, blinkar med ljuset och vill köra om. Det är ofattbart att man kan få upp små Fiat 500 i de hastigheter som vi bevittnar. Inte sällan är chaufförerna äldre kvinnor. Kommer man in i takten så flyter det på bra.

Timmarna går och Rom kommer närmare. Vi pausar nu och då och dricker fantastiskt kaffe på vägstationerna. Det finns mycket bra mat på rastplatserna, härlig pasta med pesto eller kanske sparris blandas med fantastiska mackor med lufttorkad skinka, ost och grönsaker. Allt smakar riktigt bra, vilket vi tycker det alltid gör i Italien. Och kaffe är alltid espresso om man inte uttryckligen beställer något annat. Mycket sympatiskt!

Framme i Arpino
Framåt kvällen närmar vi oss Arpino, en medeltida stad på en bergskam just söder om Rom. Sagolikt beläget bland olivodlingarna på den mäktiga bergskedjan Apenninernas sluttningar. Solnedgången är magisk! Ofattbart vackert. Staden i sig är som hämtad från en Italiensk film. Vackert slitna hus, trånga gränder, restauranger och caféer och trevliga människor som lever sin vardag i denna fantastiska miljö.
Vi tar in på ett hotell i en palatsliknande byggnad som tidigare använts för regionens legendariska ullproduktion. Här tar Rodulfo emot oss som länge saknande familjemedlemmar och vi får en intensiv introduktion till Arpino med omgivningar på sprudlande engelska blandat med många skratt. Rodulfo driver hotellet tillsammans med sin syster Sonia och bor själv i en del av den palatsliknande byggnaden.
Staden är den perfekta basen för ett besök i Italien. Bara någon dryg timme med bil till Rom, Neapel och Pompeji. Medelhavet ligger ännu närmare och uppe i bergen finns skidorter, vandringsleder och svala bergssjöar för bad och sol på heta sommardagar. Bergskedjan Apenninerna sträcker sig genom hela Italienska inlandet. Det är hit man åker från Rom för att bada och vandra på sommaren och åka skidor på vintern. Här finns bergstoppar på närmare 3000 meter.

Provinsen Abruzzo
Arpino ligger på gränsen till den italienska provinsen Abruzzo, känd för sin vildmark och dramatiska natur. Vi kör upp i bergen till den kristallklara bergssjön Lago di Barrea. Hit vallfärdar man från kuststäderna på heta sommardagar, äter gott och badar i det klara, lagom svala vattnet med foreller simmande runt benen. Vägen hit från Arpino går genom ren vildmark befolkad av bergsbönder, vargar, björnar och hjortar. Många vandrar i de vidsträckta områdena. Vi ser en vild björn vid vägkanten vid ett tillfälle. Vill man köpa nyskördad tryffel är detta stället att besöka.
På gårdarna i bergen skördar man både vit och svart tryffel som kan köpas direkt på gårdarna tillsammans med diverse tryffelprodukter. Andra säljer salami och fantastiska ostar vid vägkanten.

Fiskeplattformar i Adriatiska havet
Adriatiska havet ligger två timmar bort med bil, på andra sidan Italien. Här finns inte många internationella turister men fantastiska stränder, undersköna städer och spännande fiskeplattformar som kallas Trabocco. Man har byggt plattformar ute i havet som man når genom spångar.
Från dessa plattformar kan man fiska med nät som sänks ner i det nyckfulla Adriatiska havet som en stor håv och fångar delikatesser i de rika vattnen. Det är ett fiskesätt med gamla anor och dessa plattformar är idag skyddade som kulturminnesmärken. Många fiskar på detta sätt ännu idag när vi besöker området. Här kan man äta den färska fisken och skaldjuren direkt fångade och tillredda på plattformen där man ofta har restauranger. Dessa restauranger är mycket populära och man bör försöka boka bord i förväg för en härlig lunch eller en sen romantisk middag på en plattform ute i Adriatiska havet.

Medelhavet
Reser man åt andra hållet från Arpino så ligger Medelhavet en timme bort ungefär, lite beroende på vilken strand du siktar på. Här finns även vackra städer som Terracina med utsökta stränder och fiskrestauranger. Vi rekommenderar fiskarnas egna kooperativa restaurang. Även här serveras nyfångade delikatesser direkt från havet. Båtarna står i kanalen precis utanför restaurangen. En trerätters meny bestående av fisk och skaldjur med lokalt tillverkad citronglass som avslutning går på drygt hundra svenska riksdaler. Reser man söder ut längst kusten finns det många gömda pärlor, badvikar och städer. Gaeta är en av de mer kända. Längre ner ligger den undersköna Amalfikusten.

Bra besöksmål året om
Arpino är ett bra besöksmål året om. Januari och februari är bra om man vill åka skidor i de närliggande alpina anläggningarna i bergen. I mars möts man av en prunkande vår med blommor, härlig vårvärme och även rosor. Efter det kommer sommaren så smått och stannar till långt fram i oktober. När det är som hetast gör Arpinos låga luftfuktighet att många från Rom tar sin tillflykt hit då värmen känns mycket mildare jämfört med det bastulika klimatet vid havet. I november vankas olivskörd på områdets olivgårdar. Här produceras en av världens absolut bästa olivoljor med perfekt blandning av oliver som mognat sakta i olivlundarna på sluttningarna. Sommaren dröjer sig gärna kvar med soliga dagar och svenska sommartemperaturer.

Stillhetens lov
Det är nu man kan uppleva en stillhet som man kan ta på, underbara solnedgångarna och kanske hjälpa någon olivodlare med skörden. Oliverna kallpressas i traditionella pressar med stenhjul. Här besprutar ingen sina odlingar och man pressar bara oliverna en gång, oljan är nästan neongrön och oerhört smakrik. På kvällen kan man njuta av rostat bröd med nypressad olivolja ringlat på. En mer genuin upplevelse av dessa vackra trakter är svårt att tänka sig. Det är den urgamla staden Arpino eller Arpinum som staden hette under antiken och romarrikets glansdagar.

Text och bild: Elisabeth och Mikael Torstensson