Vision Höglandet i Roms judiska Getto

En italiensk vän berättade om de fantastiska kronärtskockorna som serverades i Roms judiska getto. Vi visste inte ens att det fanns ett judiskt getto i Rom. Det blev starten på en vacker upptäckt att mitt i centrala Rom finns något av en annan värld med mer lugn, mindre stress, fantastiskt god mat och ljuvliga gränder. Gettot bär även på många andra historier, vissa fruktansvärda som på många platser i Europa men några mer hoppfulla. Här finns gatsten i mässing framför många portuppgångar med namn på de som deporterades till nazisternas koncentrationsläger under andra världskriget men också många historier om hur det italienska folket och den katolska kyrkan skyddade Italiens judiska befolkning undan de nazistiska bödlarna och hur den italienska polisen vägrade samarbeta med tyskarna i jakten på Roms och Italiens judar.

Att besöka Roms getto eller judiska kvarter är en av de saker man absolut måste göra när man besöker Rom. Idag är Roms judiska kvarter ett område med butiker, kosherrestauranger och konditorier och hem för stadens synagoga.
Varje hörn och varje vrå är en plats att förlora sig i, med antika marknader, fontäner och teatrar att upptäcka på en av de bästa promenaderna i Rom. 

Över 2000 år i Rom
Den judiska gemenskapen i Rom hade funnits långt innan kristen tid och har tidvis förföljts på ett fruktansvärt sätt precis som på många platser i Europa och övriga världen. Det romerska gettot bildades på direktiv från påven Paulus IV den 14 juli 1555. Området var ett muromgärdat kvarter med portar som låstes på natten. Kostnaden för muren fick betalas av det judiska samfundet själva. Området i Rom som valts ut för gettot var ett av de mest oönskade kvarteren i staden, utsatt för ständiga översvämningar av floden Tibern, men där judarna redan uppgick till 80 % av befolkningen. Den totala arealen uppgick till tre hektar och i slutet av 1580-talet levde ungefär 3 500 invånare under omänskliga förhållanden i gettot. Påvens påbud upphävde också den judiska gemenskapens alla rättigheter och ålade judar en mängd nya restriktioner, såsom förbud mot egendomsägande och att utöva medicin mot kristna och obligatoriska katolska predikningar på den judiska sabbaten.

Judarna fick inte äga någon egendom
Judar fick inte äga någon egendom, inte ens i gettot. Kristna ägare av hus i gettot kunde behålla sin egendom, men på grund av en tidig version av besittningsrätt så kunde de varken avhysa judarna eller höja hyran. Gettot hade som mest åtta portar som öppnades i gryningen och stängdes en timme efter solnedgången på vintern och två timmar på sommaren. Området innehöll knappast några anmärkningsvärda byggnader. Det enda viktiga torget – Piazza Giudea – var uppdelat i två delar av muren. Alla kyrkor som stod i gettot avkristnades och revs kort efter gettots grundande.

Lumphandlare var ett av få yrken som var okej
Livet i gettot präglades av fattigdom, på grund av de stränga restriktioner som reglerade vilka yrken som judar fick utföra. Romerska judar fick endast arbeta med okvalificerade arbeten, såsom lumphandlare, handel med secondhandvaror eller fiskhandlare. De tilläts även vara pantlånare vilket var förbjudet för kristna.

Var tvugna att bära gula märken
När judar vistades utanför gettot var männen tvugna att bära ett gult tyg och kvinnorna en gul slöja (samma färg som prostituerade bar). Under högtiderna var de tvungna att roa de kristna och tävla i förödmjukande lekar. De var tvungna att springa nakna, med ett rep runt halsen eller med benen stängda i säckar. Ibland blev de också ridna av soldater.

Förnedring och misär
Judar var tvungna att varje år ansöka om tillstånd att bo i gettot. De betalade en årlig skatt för privilegiet. Judarna i Rom var tvungna att svära lojalitet till påven varje år vid Titusbågen, som firar den romerska plundringen av Jerusalem år 70 e.Kr. Varje år var rabbinen tvungen att hylla Roms borgmästare och fick av honom en förnedrande spark i baken. Denna ”ceremoni” innebar att den judiska församlingen hade fått stanna ett år till i Rom.
Varje lördag tvingades det judiska samfundet att lyssna på obligatoriska predikningar framför den lilla kyrkan San Gregorio a Ponte Quattro Capi, strax utanför muren.

Påven lät bygga fontäner
När gettot byggdes fanns det inget sötvatten innanför murarna. Några år senare lät påven bygga flera fontäner i gettot. Än idag kan man se den mest kända som heter Fontana delle Tartarughe som betyder sköldpaddsfontänen och är belägen på Piazza Mattei.
Det stora antalet människor på liten yta och befolkningens fattigdom, orsakade fruktansvärda hygieniska förhållanden. Området låg mycket nära Tibern och var ofta översvämmat. Sjukdomar som kolera och malaria härjade vilt. Under pesten 1656 dog 800 av gettots 4 000 invånare. År 1867, bara tre år innan gettot avskaffades, var det en koleraepidemi.

Murarna revs och synagogan byggdes
De påvliga staterna upphörde att existera den 20 september 1870, då de slogs samman med resten av halvön till det nyskapade kungariket Italien. Med denna dramatiska förändring av regeringarna upphörde kravet på att judar skulle bo i gettot. 1888 revs gettots murar och även de flesta husen revs. År 1904 uppfördes den stora synagogan i Rom och ett antal hyreshus på platsen. Vallar skapades för att förhindra översvämningar och minska spridningen av sjukdomar. Judarna kunde nu bli italienska medborgare efter över 2000 år. 
Det romerska gettot var det sista kvarvarande gettot i Västeuropa tills getton återinfördes av Nazityskland på 1930-talet.

Skyddades av italienarna från nazisternas utrotning
Under det tyska styret under andra världskriget försökte tyskarna arrestera och skicka Roms och övriga Italiens judar till dödslägren i Polen. Italienarna var ytterst motvilliga att delta i denna behandling och polisen vägrade hjälpa tyskarna. Många italienare gömde judar och många skyddades även av katolska kyrkan då de tog sin tillflykt till Vatikanen.

En pittoresk pärla med tragisk historia
Idag är distriktet i det tidigare gettot hem för den stora synagogan i Rom. Det finns en kvarvarande bit av gettomuren. Här finns även vackra ruiner och sagolika gränder. Den stora synagogan och judiska skolor dominerar stadsbilden och barn och vuxna med kippa är en vanlig del av gatubilden i denna pittoreska del av Rom som bär på så mycket fruktansvärd historia med en och annan ljusglimt. Området beskrivs idag som ”ett av Roms mest charmiga och eklektiska stadsdelar, med restauranger som serverar några av stadens bästa mat”.
Missa inte den romerskjudiska specialiteten stekta kronärtskockor, carciofi alla giudìa och fyllda zucchiniblommor, fiori di zucca när du upplever en av Roms mest fascinerande områden. Passa på att fundera över judarnas fasanfulla historia genom årtusendena. En historia som på ett tydligt sätt fortsätter än idag.