Jan Blomgren
Man började närma sig Den Stora Dagen. Datumet var satt till oktober 1914. Då skulle världen gå under, och endast de utvalda rätt troende skulle få träda in i paradiset, medan resten av jordens invånare kunde se fram emot betydligt mindre attraktiva eviga straff i helvetet.
När året var över stod det klart för majoriteten av de inblandade att undergången var avbokad. De flesta gick tillbaka till sin gamla kyrka, gissningsvis lite modstulna med svansen mellan benen. En liten kärntrupp tolkade i stället situationen som att man enbart råkat ta fel på datumet, och ställde upp ett nytt datum för domens dag. Sedan dess har rörelsen i fråga ställt upp totalt åtta slutdatum för planeten jorden, med olika grad av övertygelse. Vid samtliga tillfällen har den stora finalen uteblivit för Jehovas vittnen.
I Bibeln förutsägs också att tillvaron en dag ska ta slut, men där har man varit kloka nog att inte sätta ett datum. Jesus låter hälsa att ”Därför måste också ni vara beredda, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen” och Paulus följer upp detta med förmaningen ”ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten”. Man kan inte veta när det ska ske, och slutsatsen är att alltid vara beredd. Bibelns sista bok, Johannes Uppenbarelse beskriver ett antal händelser som kommer att ske innan domens dag. Dessa är dock uttryckta i poetiska termer som öppnar för olika tolkningar, och föga förvånande har det genom tiderna föreslagits vid mer än ett tillfälle att vi lever i den yttersta tiden.
De gamla vikingarna fruktade Ragnarök, och enligt seriefiguren Asterix skapare var även de tappra gallerna skraja för att himlen skulle ramla ned. Inom den sekulära religionen kommunism utgör världsrevolutionen och proletariatets diktatur någon slags motsvarighet. Många kulturer, civilisationer och religioner innehåller myter om en kommande katastrof som ska utplåna världen. I vissa lite trevligare fall är detta ett förspel till ett kommande lyckorike därefter. I socialismens fall fyller det klasslösa lyckoriket efter proletariatets diktatur en liknande funktion.
I vår tid har vi definitivt inte haft brist på undergångsprofeter. Georg Borgström var tidigt en elefant i vår framtidsängslans porslinsbutik. Som son till en präst hade han sedan barnsben träning i talekonst, gärna av lite svavelosande karaktär. Han återupplivade i mitten av 1900-talet tankegångar från en brittisk präst hundrafemtio år tidigare, Thomas Robert Malthus. Malthus hävdade att tillgången till föda växer linjärt, 1-2-3-4-5 och så vidare, medan befolkningen växer geometriskt, 1-2-4-8-16-… Därmed blir det hela tiden mindre föda tillgänglig per person, svälten och misären ökar, om man inte förhindrar människor från att föröka sig.
När Borgström stod på toppen av sin berömmelse och av Expressen utnämndes till den viktigaste svensken i världen fanns fortfarande guldmyntfoten som grund för valutan i delar av världen, med USA som det viktigaste landet. Det innebar att kontanterna i ekonomin skulle motsvara samma värde i fast rikedom i form av guld. Detta var tänkt att förhindra inflation; Politiker skulle inte kunna trycka sedlar utan täckning.
Borgström föreslog att världen i stället skulle övergå till en proteinmyntfot som grund för världsekonomin. Tanken var att hela världsekonomin skulle baseras på tillgången till föda av hög kvalitet. Vidare förespråkade han en världsregering.
Ungefär vid samma tid etablerades Romklubben, som i sin mycket uppmärksammade rapport 1972 argumenterade i tankegångar snarlika Malthus att jordens tillgångar inte räckte till för den ekonomiska tillväxten på grund av den snabba befolkningstillväxten. Sedan dess har jordens befolkning fördubblats samtidigt som fattigdomen i världen minskat dramatiskt.
Bland svenska nutida domedagsprofeter hittar vi en meteorolog och EU-parlamentariker, som år 2006 förutspådde att tjugo år senare skulle vi ha snöfria vintrar i Sverige, och att Vasaloppet skulle vara ett minne blott vid dess hundraårsjubileum 2022. År 2020 sade han en intervju att han tråkigt nog fått rätt. Sedan dess har vi haft vintrar med gott om snö, inklusive i år, även om just den söndag Vasaloppet gick hade töväder. Nu återstår det visserligen två år tills vi kan utvärdera förutsägelsen om snöfria vintrar 2026, men om vintrarna kommande år blir ungefär som årets riskerar profetian att få stå ut med en del gyckel.
En yngre svensk aktivist, av Svenska Kyrkan upphöjd till profet i vår tid samt nominerad till Nobels fredspris (båda delarna innan hon valde att offentligt hylla antisemitiska terrorister), förutsade 2018 att världen inom fem år skulle passera en punkt utan återvändo för klimatet. Det är kanske möjligt att vi nu passerat denna ödesdigra punkt bortom vilken vi inte kan rädda klimatet, men att effekterna ännu inte synts. För var dag som går utan att Harmageddon utbrutit blir det dock allt svårare att ta profetian på allvar.
Teknikchefen för ett företag med ambitionen att bygga ett stålverk i Norrbotten motiverar sin existens med att Golfströmmen riskerar att vända inom tio år, med ödesdigra konsekvenser för klimatet. VD:n för samma bolag hävdar att Jorden håller på att brinna upp, och kräver därför mer skattepengar. På vilket sätt ett nytt stålverk i Boden får Golfströmmen att stanna i sin nuvarande bana har dock hittills inte beskrivits i detalj.
”Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt?” undrade Magnus Uggla i en sångtext på 1970-talet. Med endast en lätt omtolkning kan man undra varför man ska förutspå Jordens undergång. Blir den av lär man inte få chans att gå omkring och glänsa för att man hade rätt, och om den uteblir riskerar man omgivningens åtlöje.
Den vanligaste uppmaningen i Bibeln är inte ”var inte rädda”. Den flitigast förekommande uppmaningen är ”Fatta mod!”. Vill man förbättra världen, förutspå inte dess undergång – ingjut i stället mod, och ge människor ett hopp.
