Andreas Carlsson om flytten från USA, superhitsen och sin mammas dödliga sjukdom

”Mer och mer i mitt liv handlar om vad jag kan göra för andra”

Tidigare när vi har setts har det varit i Andreas Carlssons hem i LA. Ett hus som han sa att det spökade i och där bland annat Charlie Chaplin bott. Men nu, efter 30 år i USA, har han flyttat tillbaka till Sverige. Vi ses i hans magnifika vindsvåning på fabulösa Strandvägen i Stockholm. Genom högtalaren strömmar TOTO:s ”Africa”.
– Kom med upp ytterligare en trappa, utbrister han när jag kommit upp till högsta våningen och tar med mig med upp och ut på en terass med utsikt över Riddarfjärden med Djurgården och Söder som en vacker bakgrundskuliss. 

Jag påpekar att hans våning är ju som gjord för fest och mingel, men han menar att han sällan har folk hemma. 
– Visst kan jag vara social, men jag är nog ganska introvert, säger han när vi är på väg nerför trappan och slår oss ner vid hans designritade bord och stolar. 
Konst, kultur, form och färg hör till några av alla Andreas intressen. Hans goda smak för både inredning och tavlor är påfallande. 

Höll inte måttet
USA befann sig dessutom i ett krisläge, som enligt Andreas verkar vara permanent. 
– Det är ett dåligt socialt skyddsnät med över 100 000 uteliggare på gatorna och det man tidigare var villig att betala överpriser för, tycker jag inte höll måttet längre. Andreas menar att det är som ett bra party, man ska gå innan man tänder städbelysningen.
– Infrastrukturen för var jag är i mitt liv nu, när man ser till trygghet och hur jag vill leva min vardag, är inte vad jag strävar efter. Det är så mycket inom det legala systemet som vädjar till utpressning, försäkrings- och kreditsystemet är dåligt och drabbar gemene man, säger Andreas som själv var med i en oerhört dyr rättegång. 

Strid om upphovsrätt
Det var en tvist gällande immateriella rättigheter, en kille som hävdade att mina verk var hans verk och en strid om upphovsrätt som pågick i över åtta år. 
– Det finns ju ingen amerikansk rättsinstans som vill stoppa en gynnsam fejd så dispyten bara pågick, säger Anderas.
Han tror att det som han fick uppleva under de där åren skulle inte många i hans närhet fixa.
– Jag är rätt stark, löste det där och vann. Det var som att köra på rött, man bör tanka innan bilen stannar så man inte förstör motorn. Man kan väl säga att jag körde långt förbi det strecket och gick därmed lite väl hårt åt mig själv. 

Jag drömmer också om framgång, men inte på andras bekostnad. Jag har blivit mjukare och framför allt vill jag vara med människor som på riktigt är goda vänner, som jag känner tillit till och som bryr sig om mig. Att mingla runt på ett cocktailparty kan vara trevligt, men jag söker mer substans idag.

Man lär sig av motgångar
Andreas ser på den här erfarenheten som en värdefull insikt. När han är ute och motivationsföreläser brukar han säga att han lärde sig inget alls på sina framgångar utan bara av sina motgångar.
– Det är just i differensen mellan en negativ upplevelse och en positiv erfarenhet som en succé kan uppstå, förhåller man sig endast vid sina nederlag blir man en person utan framgångar, säger Andreas ur vars mun det droppar visdomsord och metaforer som på löpande band. Han menar att man bränner sig på en platta och känner att det gjorde ont så har man lärt sig en läxa och gör inte om det. Men till skillnad från honom går vissa och stirrar på sin blåsa på fingret i två veckor efter.

Lägg mer energi på insidan
Andreas har lagt en hel del timmar på den mentala träningen.
De inre krafterna hos människan är enligt Andreas oändliga.
– Varje enskild individ sitter ju på en inneboende styrka som är monumental. Man kan förändra sin livsresa från absolut ingenting till vad du nu än vill att den ska vara. Det handlar om hur man förhåller sig till negativa tankar och devalverar sitt egna värde, menar Anderas. Han tycker vidare att det är alldeles för många som jobbar så hårt på att polera sin utsida när det egentligen skulle läggas mer energi på insidan eftersom det är så många som mår så dåligt.  

Han blev förkrossad, främst för sin mammas skull men även för sin egen. 
– ALS är den mest fruktansvärda sjukdomen man kan råka ut för, hur man tas ifrån precis allting, förtvinar till absolut ingenting under så kort tid och att det inte finns något som helst botemedel.

Vilket liv hon levt
Några månader innan beskedet hade Andreas tagit med sin mamma till slottet där han fick ta emot medalj av kungen för olika prestationer.
– Även där, i detta offentliga sammanhang märkte jag att hon inte var sig själv och jag såg att hon var på toppen av sin kraft för att orka med. Det var en viktig dag för henne och jag är glad att hon fick vara med om detta tillfälle, men sjukdomen gjorde sig tydlig.
Under tiden som Andreas mamma fick sin diagnos var hon i full gång med boken om sitt liv.
Eftersom Andreas skrivit några böcker har han hjälpt henne med dramaturgi och vägledning.
– Att läsa den berättelse som ens mamma skrivit är speciellt. Man lär aldrig känna en människa så bra som när man läser hennes biografi. Vilket liv hon levt och vad tufft hon har haft det, säger Anderas.

“Mamma vilar i sin tro”
Hans mamma blev kristen som 13-åring och har jobbat som pastor hela sitt liv. Tron har spelat en stor roll i hennes liv, men också i Andreas.
– Det är ett oerhört lugn som vilar i henne. Så som hon hanterar sin diagnos och som hon lever sitt liv saknar motstycke. Hon känner sig omsluten och upplever en frid mitt i det här. Mamma vilar i sin tro, hon har full tillit till att det här kommer ske på det sätt som det ska ske och vi har nog aldrig skrattat så mycket tillsammans som vi gör nu.
På vägen i bilen upp till Stockholm efter att mor och son tagit emot sjukdomsbeskedet grät Andreas hela tiden. 
– Jag tillät mig vara ledsen ett tag, men sedan frågade jag mig själv vem är jag som går runt här och sörjer och klagar. Nu rider vi den här stormen tills den planar ut och fokuserar på att göra det absolut bästa av hennes sista tid. Andreas har bestämt sig för att vara den bästa personen han kan för sin mamma.

Enormt självständig
Andreas tror att han var en rätt utmanande person att vara förälder till eftersom han var så enormt självständig. Han hade egna tankar och planer tidigt och menar att som förälder var det nog svårt att nå honom.
– Jag tror de kände så ända tills jag var i 35 års-åldern. Jag var till exempel aldrig någonsin ekonomiskt beroende. Som 13-åring hade jag 4 jobb. Mamma har varit instrumental i många delar av mitt liv, men kanske är det först på senare tid som vi båda upplever vår tid ihop som enormt värdefull.
Andreas relation till sin pappa beskriver han däremot som mer distanserad.
– Han har valt sin livsresa och jag min. Den relationen är vad den är och inte på långa vägar så nära som min och mammas.

Etik och moral
En annan viktig person i Andreas liv var hans morfar. Tillsammans reste de jorden runt och de spenderade oerhört mycket tid ihop.
– Han var en snäll humanist, en person som drevs av goda värderingar och som osjälviskt gjorde en massa för andra utan en tanke på belöning. Etik och moral var djupt rotat i mig, men när mamma blev pastor blev jag såklart ännu mer färgad av de kristna värderingarna. 

“Man är inte själv mot livet.”
Andreas kallar sig för troende. Han talar med Gud och kan gilla att gå på Hillsong ibland. 
– Jag vill inte tro att den mest centrala punkten i mitt egna liv är jag utan att det finns något större och mer gudomligt som står över mig. Man är inte själv mot livet. 
Kanske har det med tron att göra, men Andreas beskriver sig själv som en väldigt harmonisk person. 
– Mitt i stormen är jag oerhört lugn. Ingen människa på jorden är stor nog att ta över den rollen som Gud symboliserar. Det är en av våra få platser där vi inte behöver veta allt. Vi människor behöver inte ha svar på alla stora frågor. Det kan vara en tröst. 
Andreas resonerar vidare att om hans ”lilla, nästan obetydliga roll, i den här världen” kan få någon människa att känna, sjunga med eller skratta för en sekund i samband med någon låt han skrivit så har han lyckats. 
– Det är min uppgift här. Jag tycker alla borde fråga sig själva vad jag kan göra i den här världen som inte enbart gagnar mig själv. Mer och mer i mitt liv handlar om vad jag kan göra för andra.

Söker mer substans
Efter sin mammas sjukdomsbesked känner sig Andreas ännu mer ödmjuk inför livet.
– Man får acceptera att resan inte är så lång som man tror. Skulle allt ta slut imorgon så är jag nöjd ändå. Allt som händer nu ser jag som en bonus.
Andreas beskriver att han är väldigt svart-vit i sitt tänk. De han älskar är han otroligt lojal mot.
– Jag blir som en elefant, nästan dumdristigt lojal. Jag är väldigt på eller av. 
Han drivs av sunda värderingar, ett rättspatos och ett credo för hur han vill leva sitt liv. 
– Jag drömmer också om framgång, men inte på andras bekostnad. Jag har blivit mjukare och framför allt vill jag vara med människor som på riktigt är goda vänner, som jag känner tillit till och som bryr sig om mig. Att mingla runt på ett cocktailparty kan vara trevligt, men jag söker mer substans idag.

Kreativitet över musiken
MEN. Andreas berättar att han tappat intresset för låtmakeriet. 
– Som konsument älskar jag musik. Det är något man njuter av i livet. Men att gå in i studion, känna pressen och skriva något som kan passa för till exempel Post Malone, det är inte där jag är idag.
Kreativitet lever i högsta grad vidare i honom, snarare än i musiken. Andreas tror att man måste älska det som är på radion, det som konkurrenterna gör just nu, för att känna passion för skrivandet.
– Förr kunde jag höra någon annans låt och drabbas av en känsla av att vilja ta det bästa från den och göra något ännu bättre. Men mycket av det jag hör nu gör inte att jag får den där känslan, jag stänger snarare av och känner man så, ja då är man i fel business. 

Monumentala projekt
Anderas har istället investerat stora summor av tid och pengar i en techplattform som förändrar hur människan integrerar med musik med en tillhörande ekonomisk lösning.
– Vårt förband, AI, visade vägen, skämtar han.
– Människor vill kunna göra allt själva idag men problemet med AI är att en dator inte kan generera copywriter så där faller artificiell intelligens på sitt eget grepp, säger Anderas som nu menar att han och hans team hittat en ny lösning där alla tjänar pengar och som han säger är ”lika revolutionerande som den dag för tjugo år sedan när man klev in med en mp3-sticka”.
Det projekt Andreas sysslar med nu är så monumentala att känns som att han nu påbörjar ett helt nytt kapitel i livet. Han säger sig ha flera liknande projekt på gång och befinner sig i ett bra läge i livet med många olika möjligheter.
På frågan om Andreas känner att han kan provocera eller behöva ursäkta sig för sina alltid högt flygande drömmar, svarar han att han lever efter samma devis som de körde under Cheirontiden:
– Vi låste dörren, svalde nyckeln och så körde vi efter egen motor. Skulle vi åkt ner till Stureplan och frågat folk om vi skulle skriva boybandlåtar som skulle fungera, hade ingen trott på oss. I march to the beat of my own drummer.

Jag har så otroligt mycket att ge. Mina bästa år är bara på ingång och inget jag vill sova bort. Jag befinner mig just nu i kunskapens resa och försöker göra så gott jag kan av den genom att försöka behålla min naivitet och min lust i allt jag gör.

En egen musikal
Andreas nya passion är scriptwriting, multidemisionell underhållning och berättarteknik. Han är så gott som klar med sin film och väntar bara på att ”en av världens största artister” ska skriva under kontraktet som en av huvudrollsinnehavarna. Andreas frågar om jag vill tjuvkika och drar på högtalaren med ett av filmens ledmotiv samtidigt som han visar ljudspår, röster och teckningar. Det är svårt att inte få gåshud och jag skulle bli förvånad om inte filmen kommer göra succé.
Som om det inte vore nog håller han dessutom på med en TV-serie för den amerikanska marknaden, en krigsstory baserad på en verklig historia. 
– Att skriva musikal, TV eller film är egentligen samma procedur som när man skriver en låt, det handlar bara om att dra ut den i ett längre format. Yrkesmässigt drömmer jag nu mest om att göra en egen musikal, som till skillnad från en bra låt inte är beroende av trender eller artister.

Skolor lägger fokus på fel saker
Andreas har grundat skolor och i loopen ligger fler. Han tycker att många skolor idag lägger fokus på fel saker.
– Skolan är nyckeln till världens förändring. Man kan googla sig till nästan all kunskap, som världens alla floder och liknande. Viktigt idag handlar om att bli en bättre individ, stärka sitt värdegrundstänk och lära sig hur man blir en bra entreprenör för att kunna tackla den digitala samtid som galopperar fram. På vår skola har vi tagit fram ett styrhjälpmedel, ”My better me”, som konkret jobbar under en 3-årsperiod med att förändra människor till sitt bättre jag. 
När Anderas pratar låter det som han alltid haft sitt egna lilla universum, som om han, oavsett vad andra känt eller tror på, gått sin egna väg.
– Jomen, gränsen mellan fantasi och verklighet, drömmar och realism har alltid varit väldigt luddig. Jag är rätt självgående och otroligt orädd. När andra ringer sina vänner och frågar om de kanske ska flytta, då har jag redan flyttat. Jag är min egen.

Alla möjligheter blir till omöjligheter
Andreas är ständigt i rörelse och har alltid nya pågående projekt. 
– Jag har så otroligt mycket att ge. Mina bästa år är bara på ingång och inget jag vill sova bort. Jag befinner mig just nu i kunskapens resa och försöker göra så gott jag kan av den genom att försöka behålla min naivitet och min lust i allt jag gör. Att vara i framåtrörelse tror jag alla människor kan, det är inte enbart för de personer som har en talang eller har det ekonomiskt förspänt. Men däremot ser många människor omöjligheter. I den värld vi lever i nu så blir alla möjligheter till omöjligheter. Det blir allt för tillgängligt, att man frågar sig hur man ska penetrera detta enorma universumet där alla tycks kunna göra vad som helst och nå framgång utan att jobba. Det är en svår värld för våra unga att vara ambitiösa i.

Kärleksfull pappa och en slags scoutledare
Vad det beträffar William så är det såklart viktigt att han hittar sin passion. Mark Twain sa det bättre än någon annan, ”De två viktigaste dagarna i livet är den dag du föddes och den dag du förstod varför”. Vare sig det är som läkare, lärare, pastor eller musiker…att hitta något som man kan ty sig till är ju en enorm trygghet.
– Jag försöker finnas för William som en kärleksfull pappa och en slags scoutledare. Han befinner sig i en tid i livet då han måste flyga själv. Den där tiden i livet är kritisk och den är läskig. Jag kastade mig handlöst in i musiken. Det är inte alltid enkelt att ha föräldrar som är väldigt drivna och ambitiösa, jag tänker att det kan vara svårt för ett barn att hantera. 

Europa lockar
När det kommer till färg, film, kultur och arkitektur som hör till hans intressen så har Europa så mycket mer att erbjuda än USA.
– Jag tror att, i samband med covid, insåg alla att man endast är ett zoom-fönster bort från världen, så varför inte bo på en lugnare plats där man kan trivas med tillvaron, säger Andreas som säger sig få mest näring i stillhet och när han är för sig själv.
Sverige är bara en hållplats på Andreas resa. Nu är det Europa som lockar, speciellt Italien och Schweiz. 

Mitt i stormen är jag oerhört lugn. Ingen människa på jorden är stor nog att ta över den rollen som Gud symboliserar. Det är en av våra få platser där vi inte behöver veta allt. Vi människor behöver inte ha svar på alla stora frågor. Det kan vara en tröst.

Driv och passion
På frågan om han är kär eller längtar efter att träffa någon, säger han att han dejtat en del men nu verkar det vara lugnt. 
– Jag är en upptagen person och jag tycker det är viktigt att när man lever med någon måste man vara beredd att ge av sin tid och sig själv. Jag vill inte ha någon bara för att, det är ju otroligt själviskt. Jag vill ha en kärlek som handlar om att lyfta varandra, om att ge och få.
Andreas har inte lätt för att bli kär, men det han attraheras av är snällhet och skönhet.
– Lojalitet är viktigt och att det är en kvinna med egna drömmar. Jag är inte den som behöver bli omhändertagen utan lyssnar gärna på min kvinnas olika historier och visioner. Någon som till exempel bara sitter hemma och filar på naglarna skulle nog inte passa så bra ihop med mig. Hellre driv och passion. 

Vad gör dig lycklig?
– Att få vara kreativ och känna att kreativiteten får blomstra som den vill. Stunden när man tror att ens kreativa skapelse som man tagit fram har potential att bli något riktigt bra. Du vet, stunden innan bedömning, när man fortfarande känner naivitet är en skön euforisk känsla. 

Vad är framgång för dig?
– Att få se sina abstrakta tankar bli en rörbar verklighet och få känna att måndagen är bästa dagen.

Vad är livets goda för dig?
– Jag är ju en livsnjutare och har varit det sedan barnsben. Jag gillar ju fina hotell, god mat och resa. Vissa tider har jag fått jobba hårdare för att behålla den standarden jag skapat.