Magdalena Graaf terrorattentatet i Stockholm

Misshandel och skilsmässa, hjärnblödning, död och terrordåd. TV-profilen och bloggerskan Magdalena Graaf har gått igenom det värsta och mesta och bär ständigt på en oroskänsla över vad som ska hända härnäst. Här berättar hon om kriserna, men framför allt om kärleken som alltid finns där. 

Den 25:e augusti år 2014 förlorade Magdalena sin son Isak. Han blev endast 19 år gammal. ”Min älskade son Isak har lämnat oss alldeles för tidigt. Jag älskar honom så mycket att jag hade dött på sekunden i hans ställe”, skrev profilen då på sin blogg. I samma inlägg skriver Magdalena att det inte går att beskriva den fruktansvärda smärtan.

– Jag önskar ingen annan den här sorgen, säger Magdalena när vi ses i hennes fantastiska våning i centrala Stockholm. Hon är just hemkommen från en utomlandsresa och är sådär fräscht solbränd. Hon ser pigg och glad ut. Men på insidan kommer sorgen efter det hon fått uppleva aldrig att försvinna. På frågan hur hon tagit sig igenom sorgen, svarar hon:
– Det går inte att bekämpa sorgen efter min son. Varje dag försöker jag hålla huvudet ovanför vattenytan. Ibland tappar jag det, men idag kan jag även stundtals känna glädje. Den första tiden efter Isak var alla påminnelser, som en låt eller ett ställe som var typiskt för honom, enbart jobbiga. Nu lever jag MED Isak genom dessa påminnelser. Tid läker inte sår, men tiden lär dig att leva.

Det band som hon och Isak hade beskriver hon som väldigt starkt.
– Isaks och min relation var väldigt speciell och som personer var vi väldigt lika. Han var en finurlig kille och vi gillade att göra saker ihop.

Att vara en offentlig person när man drabbas av en sådan här tragedi är inte så lätt, men Magdalena menar att media behandlade henne och familjen med respekt under denna period.
– Ja, de flesta var väldigt fina. Men sedan fanns det vissa tomtar som klampade i klaveret, kanske någon nybörjare till journalist eller praktikant som gjorde rätt klumpiga saker. Men annars blev jag bemött på ett respektfullt sätt.
– Vi i familjen reagerade alla väldigt olika efter olyckan. Tristan är väldigt introvert och Lancelot mer utåtagerande. Charlie är den som pratar om Isak hela tiden. ”Hade Isak gillat den här maten?” eller ”Jag älskar Isak”. På ett sätt är det lättare att bemöta små barn i en sådan här tragedi, de har ett helt öppet sinne, till skillnad från oss vuxna.

Magdalena är glad att det inte fanns något otalt med Isak den kväll olyckan inträffade…

Vad som egentligen hände, hur Isak egentligen dog, tycker Magdalena är mindre viktigt i sammanhanget.
– Han kan ha trillat från balkongen och det kan ha varit självvalt. Jag har funderat i två år. Jag vet faktiskt inte om jag ska vara helt ärlig. Jag vet att han föll från sin balkong. Det är en olycka hur som helst och det är det mest tragiska som kan hända en familj. Men det viktiga för mig är att vi hade ett sista bra möte. Det blir en hel del bråk med tonåringar i huset, men den sista tiden var lugn och vi pratade kvällen innan det hände och jag sa att jag älskar honom. De där orden är väldigt viktiga för mig och jag låter ingen gå hemifrån utan att berätta för dem att jag älskar dem. Det är inte bara efter Isaks bortgång utan så har det alltid varit. Jag är uppvuxen i en familj där vi nästan överanvänt dessa ord.

Det är lätt att bli ett offer i en sådan här tragedi, men Magdalena frågar sig samtidigt ”Hur mycket fint har jag inte fått?”.
– Jag har en fantastisk familj, vänner, ett jättebra jobb och jag möter fantastiska människor genom min blogg. Magdalenas blogg är otroligt uppskattad. Hon förskönar ingenting utan visar gärna upp bilder på ett hem i kladd och stök. Och där berättar hon om livets upp- och nedgångar. Responsen är enorm från läsarna.
– Under dessa nio år har jag fått så enormt mycket kärlek, det har varit en bra ventil för mig.

Självklart har även maken Filip varit ett stort stöd.
– Han är lugnet själv och har aldrig höjt rösten så länge jag känt honom. Häromdagen sa Filip: ”En vanlig människa hade aldrig klarat det du gått igenom, men du är så van vid skit”. Han är uppvuxen i en familj som inte gått igenom lika många djupa dalar. Allt har bara varit rätt vanligt, säger Magdalena.

Bygger på förtroende
Magdalena menar att kärnan i hennes och Filips relation bygger på förtroende.
– Vi unnar varandra saker, så där på riktigt. Aldrig har vi tjafsat om typ ”din eller min tid”. Allt är så fint med Filip, när man är med honom har man aldrig en klump i magen. Vi har varit tillsammans i åtta år nu och jag tycker fortfarande att det är lika härligt att vara i hans närvaro. Han är kvicktänkt och intelligent vilket jag gillar. Och så har han glimten i ögat.

Kärleksgåvan på Isaks födelsedag
Ett år efter att Isak gått bort, när Magdalena fortfarande befann sig i djup sorg, upptäckte hon plötsligt att hon var gravid.
– Min mens hade upphört och det var en massa som hände med kroppen, vilket jag trodde berodde på att kroppen reagerade på det vi gick igenom. Eller att jag kanske hade kommit i klimakteriet? Men så får jag reda på att jag faktiskt är gravid och det visade sig att lilla Louie var en kärleksgåva från Isak. Louie föddes nämligen på Isaks födelsedag. Familjen firar nu Louie och Isak tillsammans varje år och det blir ”en väldigt fin stämning och mycket symboliskt”. Förlossningen beskriver Magdalena som ”en gåva från Gud”.
– Så enkel, så smärtfri och så underbar. Första månaderna som föräldraledig tillbringade sedan Magdalena med familjen i Marbella, Spanien.
– Pojkarna gick i svenska skolan och jag kunde läka ihop i själ och hjärta. Jag koncentrerade mig på det basala, att äta bra och ta hand om mig själv. Det var fantastiskt och jag skulle gärna åka tillbaka och bo där en längre period snart igen, säger Magdalena.

Mitt i terrordådet
 Under samtalet tar Magdalena gång på gång upp telefonen. Hon väntar på att polisen ska ringa. För som om det inte vore nog blev Magdalena och hennes barn vittnen till terrordådet på Drottninggatan den 7:e april.
– Vet du vad som är märkligt, säger hon och fortsätter: Jag hade precis pratat med min syster den där dagen och sagt att jag var gladare än på mycket länge. Men sådant där ska man uppenbarligen inte säga. Jag och barnen var på väg för att se på ”Bebisbossen” på bio på Hötorget när vi såg lastbilen komma körande på Drottninggatan precis innan den blev kapad. Jag minns att Tristan pratade om att det var en stor lastbil på en trång väg med mycket folk och han jämförde med lastbilen som körde in i folkmassan i Frankrike. Misstankarna fanns, men sedan trodde vi att den skulle leverera öl till en restaurang och fortsatte gå. Strax därefter hörde vi en smäll. Hade vi inte just pratat om terrorattacker hade jag inte varit beredd alls. Men nu kastade jag barnen åt sidan.

Skrik och blod
Vi hade bara tur, det kunde lika gärna varit vi som blev offer. Belgiskan som dog var endast två meter framför oss. Jag såg allting och minns att folk, kroppsdelar och en barnvagnsinsats for i luften. Skrik och blod. Paniken. Tumulten. Motorns skenande. Röken… Vi sprang in på ett fik. Charlie var så kort och såg inte vad som hände, men Tristan och jag såg allt. Folk skrek ”bomb” och jag tänkte att det var terrorister som skulle komma in på fiket och skjuta hej vilt, därför tog jag med barnen till en affär istället där vi gömde oss och la oss ner på golvet. Det märks att Magdalena fortfarande är skärrad över det som hände. Rädslan och ångesten finns fortfarande kvar i henne, den går nästan att ta på. Hon fortsätter:
– Så slår det mig att just innan lastbilen kom hade vi sagt hej då till vår au pair, som skulle gå en promenad med Louie medan vi andra var på bion. Jag ringer och ringer, men inget svar. Jag tänker att de är döda och blir förkrossad. Efter femton försök, svarar Magdalenas barnflicka äntligen. Ögonblicket då lastbilen kom hade de gått in på Seven Eleven och köpt en flaska vatten.
– Det där vattnet räddade dem!

Drabbades av panikångest
För Magdalena som gått igenom det mesta av livets orättvisor, blev terrordådet en sak för mycket. Hon drabbades av panikångest och fick svårt att sova. Under ett tag har hon nu ätit ångestdämpande mediciner som hjälper henne att orka.
– Jag tycker verkligen att medicinen hjälper. Den får mig att vilja ta tag i saker och jag känner mig lite gladare, mindre orolig. Men Magdalena drar sig idag för att vistas ute på gator och torg. Hon är rädd för sopbilar, bussar och lastbilar. Och hon kan fortfarande höra ljudet och smällarna från den där dagen.
– Dessutom har jag blivit livrädd för män. Jag skulle faktiskt vilja flytta utomlands, jag känner mig inte säker här och tycker det är obehagligt när man hör att någon blivit nedhuggen med kniv i stort sett varje dag.

Blivit hypokondrisk
– Jag har blivit mer hypokondrisk efter det jag gått igenom och vet att saker kan drabba en. Det jag har kvar är väl bara cancer, säger Magdalena. Och på tal om cancer, var det inte länge sedan hon förminskade sina bröst. Magdalena hade upptäckt en knöl och blev på en gång rädd att det var cancer. Knölen var ofarlig, men för att ha bättre koll på brösten beslutade hon sig för att operera sig.
– Jag ville inte ha kvar mina stora Graaf-bröst och grejen är att jag känner en sådan enorm skillnad. Nu är jag naturell för första gången på 20 år. Det nya svarta är att vara naturell och det är inne att åldras med klass. Jag tycker att jag är så mycket snyggare utan brösten och dessutom sitter kläderna mycket bättre.

Idag är det barnen, Filip, Magdalenas familj och vännerna ger TV-profilen livsglädje. Men även jobbet och alla följare hon har på bloggen. Inför framtiden känner Magdalena att hon vill utvecklas och göra bra saker rent yrkesmässigt.
– Det skulle vara skönt att komma bort lite från offentligheten, jag har tappat lusten att stå i rampljuset, säger Magdalena och beskriver hur hon hellre jobbar mer i det tysta.

Ler igen
Magdalena vågar knappt säga orden högt, men efter flera år har hon börjat le igen. På riktigt.
– Jag hade ett par destruktiva år efter Isak. Men nu kan jag på nytt känna harmoni i livet och jag kan le när jag tänker på Isak och vad han hade tyckt om eller sagt i olika situationer, istället för att bryta ihop. Han är med mig, ständigt.
– Tack vare medicinen får mitt huvud vara på spa några månader, vilket är enormt skönt. Vila från rädsla, argsinthet och ångest. Jag kan släppa en viss oro att hela tiden tänka på vad som kommer hända mig eller barnen härnäst, men samtidigt kommer jag alltid vara beredd på att släcka en ny brand. När man har mig i bilen brukar jag säga ”Kör försiktigt, för nu när jag är med i bilen kan vad som helst hända”.

Text och bild: Frida Funemyr

Magdalena Graaf
Ålder: 41 år
Familj: Filip Larsson och sönerna Lancelot 16, Tristan 12, Charlie 5 och Louie 1. Och Isak i himlen; han skulle idag varit 22 år gammal.
Yrke: TV-profil, bloggerska och lanserar kosttillskottet ”All in one boost”.
Intressen: Så fort jag får egen tid utan barnen vill jag främst sova eller bara vara.