Lite nu och då brukar jag och min man stanna upp och prata målsättning. Senast igår ikväll satte vi oss ner i köket och började spåna framåt. Vi satte upp mål för ett år, fem år och tio år framöver, inom flera olika områden. Att sätta mål är något som har varit viktigt så länge jag kan minnas. Känslan av att ha något att sträva efter och att jobba för, är för mig en viktig del av livet.
Inom idrotten brukar man prata om tre olika typer av mål, nämligen resultat-, prestation- och processmål.
• Resultatmål är när man exempelvis jagar poäng, antal mål eller tid. Att jämföras med andra är en viktig aspekt inom resultatmål, då ens egna förmåga ställs i relation till hur andra presterar.
• Prestationsmål är jämförelse med framför allt sig själv. Till exempel att spinga 100 meter snabbare än förra gången.
• Processmål är att förbättra en del av processen. Till exempel förbättra starten i ett hundrameters lopp.
Forskning visar att idrottare vanligtvis använder alla tre sätten för att sätta mål. De personer som är högpresterande är oftast uppgiftsorienterade och fokuserar oftare på prestation- och processmål, det vill säga de mål som man kan påverka själv. Resultatmål styrs i relation till hur exempelvis motståndarna presterar och det kan man oftast inte påverka i samma utsträckning.
Något som är viktigt i relation till uppsatta mål är hur man tänker, pratar och agerar för att komma framåt mot målen. Inom KBT (kognitiv beteendeterapi) kan man ändra beteende genom att förändra tankemönster och känslor och som i sin tur leder till beteendeförändringar, och även vice versa. Oavsett vilket område vi satt upp mål inom, så är det viktigt att vara medveten om vilka tankar vi tillåter, som i sin tur påverkar känslor och beteenden. I slutändan kan det vara avgörande om vi når våra mål eller ej.
Så tillbaka de uppsatta målen som formades vid köksbordet igår. Det kommer finnas dagar då både tankarna och känslorna inte är så sugen på exempelvis träningspasset som är inplanerat. Just de dagarna får man kanske börja från andra hållet, det vill säga att bara göra, så kommer tankarna och känslorna att hänga på till slut.