Vision Höglandet möter Tomas Ledin för ett samtal om blygheten, scenskräck och de enkla sakerna som gör livet värt att leva 

”Det tar 10 000 timmar att bli bra på något”

Tomas Ledin firade 70 år förra året och av dessa har han varit artist i 50. På ett sätt såg han sin utsålda födelsedagskonsert på Avicii Arena som ett slags avslut. Men på ett annat vis kanske mer som ett avslutat kapitel, för klar är han inte på långa vägar.
– Både att stå på scen och att skriva ny musik är vitaliserande för mig. Mitt yrke är enormt viktigt, det är ett verktyg för att hålla mig nyfiken och levande. Jag har fortfarande ett antal olika projekt som jag vill förverkliga och längtar efter att ge mig ut på höstens turné och skriver just nu på några nya låtar, säger Tomas som tagit tunnelbanan till den hotellobby där vi bestämt möte innan konsert-turnén dragit igång på allvar.

Han säger att det finns flera kollegor i branschen som aldrig skulle åka kollektivt, men för Tomas är det ett sätt att ”vara en del av samtiden”.
– Jag vill leva mitt liv som jag vill, oberoende av media eller om jag är en offentlig person. Att ta tunnelbanan är ett medvetet val, dessutom är det ofta mer praktiskt. Tomas berättar att han inte heller har några problem med att folk kommer fram på stan.
– För det mesta är det ju snälla saker de säger, berättar Tomas.

Höstens turnè
Höstens turnè ”Symphonia” sträcker sig från augusti i Göteborg till december då han avslutar i Stockholm. Tomas säger att det kommer att bli en speciell upplevelse eftersom det bara kommer vara han själv, dirigenten Peter Nordahl och sju olika symfoniorkestrar.
– Sammanlagt blir det över 500 musiker. Det lär bli både mäktigt och annorlunda.
Han förklarar att det blir en större utmaning än de vanliga konserterna, här krävs ett annat förhållningssätt, den symfoniska inramningen gör att han måste studera in sina låtar på nytt.
Tomas låtskatt är både lång och gedigen. På frågan vilken låt som han känner sig mest stolt över, svarar han:
– ”Sommaren är kort” eller ”En del av mitt hjärta”. Men det finns flera sånger som jag känner mig så där riktigt stolt och glad över att jag fått göra.

Växelverkan
Han beskriver sitt liv som en vardag med växelverkan. Emellanåt, under turnéer inte minst, kan det vara väldigt hektiskt medan andra som det senaste halvåret väldigt stillsamt.
– Under de här mer stiltje perioderna reser jag gärna, umgås med familj och vänner eller så skriver jag på nytt material, berättar han.
Den här typen av liv har han mer eller mindre levt ända sedan han som 17-åring fick sitt första skrivkontrakt. 

Blyg och obekväm
Karriären har inte alltid gått som på räls, i början var det tufft och de första åren fanns det stunder då han verkligen tvivlade på sig själv och när hans album inte sålde som han önskade fick självförtroendet sig en törn.
– Jag var rätt blyg på den tiden och kände mig obekväm med att stå på scen. Jag minns att musikerna i bandet kunde säga till mig att möta publiken med blickan och prata mer mellan låtarna, säger Tomas och berättar att han nog är en av de svenska artister som gått på flest konserter under 70-talet. Han gick och lyssnade på alla möjliga artister, för att studera deras scenartisteri, hur publikkontakten skapades och hur de rent dramaturgiskt byggde sina konserter. 
– Det där var både viktigt och nödvändigt för mig och med tiden kände jag mig mer och mer komfortabel på scenen. Du vet den där tiotusentimmars-regeln? Det finns inga genvägar, det var bara att ställa sig på scenen om och om igen.

Neil Young, James Taylor och Bruce Springsteen
Ett tag trodde Tomas att det var bildkonstnär han skulle bli. Under hans debututställning ansågs han som lovande. Främst målade han i olja och akryl och den här kreativiteten är något som han senare haft nytta av när det kommer till den visuella biten i musikbranschen, inte minst till sina skivomslag och scenproduktioner. 
– Ett tag hade jag även funderingar på att bli arkitekt, säger Tomas som slutade tveka efter ett års musikstuderande i USA. Det var där och då hans identitet blev singer/songwriter.
Han pluggade parallellt med att han började uppträda och blev mer eller mindre besatt av musiken.
– Musiken är något som jag har kunnat utvecklas tillsammans med under hela livet. Det är också en bransch som lärt mig massor av läxor. På 70-talet fanns inga låtskrivar-skolor och liknande, jag är helt autodidakt, förutom att jag läst 40 poäng musikvetenskap i Uppsala, och har främst lärt mig genom att lyssna på andras musik, säger Tomas som inspirerats av bland annat Neil Young, James Taylor och Bruce Springsteen.
– Ett tag lyssnade jag mycket på The Eagles. Jag gillar fortfarande deras sound och deras distinkta komponerande, de gjorde ett starkt intryck på mig.

Fokusera på nuet
Just nu befinner sig Tomas på en bra plats i livet. Han tycker tillvaron känns ”lustfylld” och han har blivit allt bättre på att fokusera på nuet och att uppskatta det enkla i livet.
– Jag har flera vänner som gått bort i cancer och jag inser att tiden är utmätt och att jag varit och är förskonad från mycket mörker i mitt liv. Mina föräldrar blev båda över 90 år, pappa lever fortfarande och är hur pigg som helst, och jag känner en tacksamhet och ödmjukhet över att jag fått syssla med musik hela livet.
Enkla saker som kan förgylla vilken dag som helst beskriver Tomas så här:
– Jag försöker börja varje dag med ett dopp i havet. Jag önskar att jag kunde säga att jag gör det året runt men håller mig till sommarmånaderna, sedan tar jag vanligtvis en kopp kaffe, läser morgontidningen och därefter jobbar jag kanske med någon textidé eller tar fram gitarren. 

Fördelar med att bli äldre
Förutom att stå på scen, något som Tomas PT beskrivit som ”extrema fyspass”, håller sig Tomas i form genom att spela tennis, simma, gymma eller cykla. Även om han upplever fördelar rent mentalt och intellektuellt med att bli äldre, inte minst med den erfarenhet åren för med sig, känner han inte längre samma ork rent fysiskt.
– Jag har inte samma energi som för 30 år sedan, men det är ju en del av livet, konstaterar Tomas. Han förklarar att han i grunden har en positiv inställning till livet och menar att det blir lättare att leva så. Detta är en insikt som han fått med sig genom den qi gong som han utövat sedan 90-talet.
Det började med att Tomas kände sig konstant sjuk, han fick upprepade bihåleinflammationer och halsinfektioner, vilket ledde till att han inte kunde stå på scen.
– Jag hade en massa olika hälsoproblem, var ofta sjuk och kände mig extremt stressad. Till en början sökte jag hjälp genom den västerländska läkekonsten, men fick då svaret att jag var kärnfrisk. Eftersom jag inte kände mig frisk alls tänkte jag att det var något allvarligt fel på mig och jag sökte mig då till den traditionella kinesiska medicinen, säger Tomas och berättar att han genom rätt andning, rörelse och tankar, som hör qi gong till, fick hjälp.
Tomas blev frisk och qi gong har sedan dess varit ett verktyg för upprätthålla en god hälsa.  
– Jag känner energierna när jag tränar och tycker inte det är något speciellt eller konstigt med det. Samtidigt har jag en kristen grundsyn. I en sekulariserad värld som vår, är de värderingarna bra att försöka leva efter, berättar Tomas.

Innersta tankar
På frågan om han någonsin gått i terapi hänvisar han åter till sin qi gong.
– Det handlar ju om att kropp och själ får samverka och dessa meditativa övningar har inneburit reflektion och eftertanke för mig. Fått mig att stanna upp, vara tacksam och ödmjuk inför livet. Med det sagt tror jag att vi är många som skulle må bra av att gå i terapi, men jag har varit en fegis när det kommer till att prata ut med en för mig okänd person. Jag är inte den som ligger på soffan och reder ut saker, säger Tomas och medger att det kanske finns en liten rädsla att gräva i och öppna upp kring sina innersta tankar. 

Musik-Sveriges mäktigaste äkta par
I 40 år har Tomas varit gift med sin Marie och tillsammans har de två söner.
Under årens lopp har de blivit ett av musik-Sveriges mäktigaste äkta par.
– Marie var och är en häftig tjej som jag träffade i Stockholms nattliv. Jag föll pladask. Hon var och är en riktig pingla, en otroligt bra tjej. Vårt förhållande har liksom rullat på och jag inser att vi hade riktig tur som träffade varandra.
Maries pappa, musiklegendaren, låtskrivaren och musikförläggaren Stikkan Andersson var till en början lite skeptisk till Tomas.
– Han hade mig under lupp och det kan man ju förstå. Jag hade ju lagt beslag på hans lilla prinsessa. Men vi hittade varandra i låtskrivandet och han förstod att jag var seriös, säger Tomas. Han berättar att han tyckte väldigt mycket om båda sina svärföräldrar och att både Maries och hans föräldrar hade snarlik bakgrund och liknande värdegrund som han tycker att han och Marie haft fördel av i sin relation.
– Jag tror också att vår relation dragit nytta av att hon är uppvuxen i den här branschen. Hon inser att man kan verka väldigt frånvarande och självupptagen, men att det handlar om att man som artist går in i en bubbla ibland, i en kreativ process.

En av de bästa i sin bransch
När Stikkan gick bort 1997 tog Marie över det pris som hennes pappa hade instiftat från 1987 – Polar Music Prize. Som skivbolagsdirektör har hon ansvarat för artister som Agneta Fältskog, Ted Gärdestad och Eva Dahlgren. Och för Tomas såklart.
– Marie är otroligt vass, begåvad och duktig på det hon gör. En av de bästa i sin bransch. Hon är ett resultat av sin far och sin uppväxt, säger Tomas. Han berättar att hon är chefen även på hemmaplan. Hon har, enligt Tomas, påverkat honom positivt på så vis att hon ”öppnat upp” honom och gjort honom mer social. Han var blyg som liten och kanske lite norrländskt tystlåten.  

Privata sfär
Tomas och Maries söner, John och Theo, är idag 31 och 35 år. Som pappa beskriver sig Tomas som omväxlande beroende på hur karriären sett ut.
– Ibland var jag väldigt närvarande, men långa perioder då jag var på turnè kunde jag vara väl så frånvarande även om möjligheten hela tiden fanns för killarna att följa med mig på de olika spelningarna. Det har blivit fina pojkar, säger Tomas och visar tydligt att han inte vill prata vidare om detta.
Att prata om sin fru och sitt yrke går bra, men att till exempel prata för mycket om sina barn eller fotograferas i sitt hem, där går gränsen.
– Min fru är en offentlig person precis som jag, så det är ok. Men annars vill jag försöka hålla min privata sfär just privat. 
Istället frågar jag om rollen som farfar. Han har redan två barnbarn och ett tredje är på väg.
– Jomen det finns ju inga gränser för den glädjen. Jag älskar dem. Även starkt att få uppleva att vi alla ingår i ett evigt kretslopp, det finns något trösterikt och fint i det. Det är verkligen en lycka att få se sina barn bli föräldrar, utbrister Tomas.

Berätta, hur var din show ”LEDIN 70” på Avicii?
– Det var en både euforisk och bedövande känsla. Jag kände stor tacksamhet. Folk kom från runt om i vårt avlånga land, från Malmö till Kiruna, för att se den här killen från lilla Sandviken och fira honom på hans födelsedag. Jag var riktigt tagen, ända in i hjärteroten. Samma omtumlande känsla upplevde jag på premiären av det första Rocktåget, då jag inte stått på en scen på fem år. Jag minns inte särskilt mycket av kvällen, men det var total lycka och helt överväldigande.