Birgitta från Vetlanda tog sin ljusblå folkvagn och flyttade till Jerusalem

”Döden har tagit min son och min man, men tacksamheten har jag behållit.”

Birgitta Yavari (f.d. Andersson) från Vetlanda bor i Jerusalem. På hennes balkong serverar hon jordgubbar. En svalkande bris mildrar hettan och genom träden syns Jerusalems murar. Man skymtar Jaffaporten om man tittar noga. Området är idag ett av Jerusalems mest prestigefyllda. Ett gammalt konstnärskvarter. Så var det inte när Birgitta flyttade dit och började renovera huset på egen hand. Det var slitigt och området sågs som väldigt enkelt. 

Skicklig konstnär
Birgitta Yavari är en otroligt skicklig konstnär med många prestigefyllda uppdragsgivare på meritlistan. Hennes collageliknande målningar är speciella för henne och kända för en stor publik. Att Birgitta kommer från Vetlanda känner inte alla till som kanske mött henne för länge sedan i franska Elle eller på prestigefulla konstnärsutbildningar i USA. Det gör hon och nu är hon aktuell med en utställning på Vetlanda museum om hennes häpnadsväckande liv. 

Pappan grundade Vulkcentralen
Allt började hemma i Vetlanda där Birgitta växte upp med mamma och pappa Helge Andersson som var en känd profil i bygden som grundare och ägare till däckfirman Vulkcentralen. Birgitta har två systrar som även de låtit tala om sig, den ena är Nudie Jeans-grundare Maria Erixon Levin och den andra är ståupplyrikern Solveig Andersson-Carlsson med en stor publik.

Flytt till New York
Själv drogs Birgitta till konsten. Den fick henne att som18-åring flytta till USA och studier på prestigfyllda Parsons School of Design i New York. Där träffade hon sin första man och fick en dotter. Relationen utvecklades mycket illa med övergrepp och våldsamheter och Birgitta kom tillbaka till Sverige med sin dotter. Hon var en sökare och längtade efter något mer. En längtan som ledde tankarna mot österländsk andlighet och mystik. På denna tid i slutet av 60-talet och början av 70-talet var samhället i rejäl omstöpning och Birgitta blev förvirrad. Hon längtade desperat efter kärlek men inte i tillfälliga sexuella relationer utan i ett äktenskap med en man att älska livet ut.

Tragedier och vilsenhet
–  Det kändes som jag var född fel tid då jag konfronterades med alla dessa tillfälliga relationer med många tragedier och vilsenhet som följd, säger Birgitta. Hon längtade efter den varaktiga kärleken. Hon fann den i mötet med Gud. 
–  Jag reste till Rosengård i Malmö där jag träffade människor som hjälpte mig att ta emot Jesus, jag hade en tro men längtade efter kraft och att tron skulle vara levande i mitt liv. Man förklarade då för mig att jag behövde bli döpt i den helige ande. Man bad för mig och jag blev andedöpt. Det innebär att man blir fylld av Gud på ett sätt som är tillgängligt för alla som tror på Jesus, berättar Birgitta.
På bussen hem från Malmö till Vetlanda kunde Birgitta inte vara tyst. Hon frågade chauffören om hon fick tala i mikrofonen och det fick hon. De något överraskade medpassagerarna fick höra om Birgittas upplevelse och hur man själv kunde få uppleva samma sak. Birgitta menar att detta är tillgängligt för varje människa och vägen till en tro är att man söker den.

Jesusfolket
Jesusfolket och Lonnie Frisbee är just nu högaktuella med filmen “Jesus Revolution” som går på bio runt om i världen. En berättelse som skildrar det skeende som Birgitta var en del av.
Idag många år senare är relationen till Gud mycket påtaglig i Birgittas liv. Ett liv som varit allt annat än enkelt, med barn som dött och män som svikit på det grövsta. Trots detta har hon hållit fast vid sin tro och den bär henne på ett märkbart sätt.

På sverigebesök
16 böcker senare, och efter resor över världen, landar Birgitta tillfälligt i Sverige, när Vetlanda museum öppnar en unik utställning över hennes liv och konstnärliga skapande.
Birgitta hade inte ens satt sin fot i Israel när det judiska folket satte djupa avtryck i hennes liv och Jerusalem blev hennes passion.
– Ett litet land vinner 1967 ett aggressivt krig över mäktiga fiender, efter bara sex dagar. Det lilla landets existens ledde till ett andligt uppvaknande för mig, berättar hon när vi träffas under hennes Sverigebesök. 

Tron på Gud är för henne självklar
–  Att säga att det inte finns någon skapare är som att säga att en oljemålning inte har någon konstnär, utbrister hon. Birgitta förklarar att hennes tro är enkel och att Gud är nära och tillgänglig för alla som söker honom.
Redan innan Birgitta blev kristen så hade hon en fascination av Israel. När det lilla landet lyckades freda sig mot alla odds under 6-dagars kriget då flera nationer anföll Israel för att utplåna det så blev detta ett tecken för Birgitta. 

Hon måste resa dit.
Birgitta packade sin ljusblå VW-bubbla, tog med sig sin dotter, hunden och en 18-årig kvinna med stora problem som hon försökte hjälpa och gav sig av till Marseille i Frankrike. Där tog sällskapet båten till Jaffa i Israel. Detta var 50 år sedan och i Israel är Birgitta fortfarande kvar. Först bosatte hon sig i Betania och snart började hon ta hand om en brokig skara föräldralösa barn. På märkliga vägar blev hon erbjuden en bostad i den då eftersatta stadsdelen Yemin Moshe utanför stadsmuren i Jerusalem. En plats där konstnärer, hippies och andra som behövde ett billigt boende samlades. Birgitta renoverade ett hus med sina egna händer och där bakom en klarblå dörr bor hon än idag. Huset kallar hon Jerusalemsgården. Dit flyttade de föräldralösa barnen och fler kom till, totalt ett trettiotal. Sedan dess har detta varit en plats för gemenskap, konst och tro. Idag beskriver Birgitta sitt hus som en blandning mellan gästhem och konstateljé. Här skapar hon sin omisskännliga konst och alla originaltavlor sparar hon. Det finns kopior, kalendrar och böcker med hennes verk till salu men originalen de har hon kvar. Förutom några som hon sålde i Vetlanda innan hon tog folkvagnen och flyttade till Israel vill säga. Några av dessa tillsammans med flera verk som hon lånat ut från sitt hus i Jerusalem visas just nu på Vetlanda Museum där Birgittas liv och konst skildras i en fin utställning. 

Nobbade franska ELLE
Innan Birgitta kom till Israel avbröt hon en uppmärksammad karriär på 1960-talet på franska modetidningen Elle samt Damernas Värld. Svenska Femina fick ett brev där hon förklarade att hon inte längre kunde teckna kärleksnoveller, för hon hade blivit frälst.
Trots att ingen i hennes familj i Vetlanda bar med sig en Jesustro blev Birgitta den som introducerade hela familjen till Kristus.
– Min syster Solveig blev döpt i Israel liksom min pappa, mamma och lillasyster Maria, berättar hon.

Genomslag som författare och i Kvällsöppet
På Bonniers bokförlag kom 1972 Birgittas första bok, Det finns en kärlek. Hon blev sedan gäst i Sveriges Televisions Kvällsöppet, men också en kväll tolk åt Jesusfolkets ledare Lonnie Frisbee, innan hon 1973 – i sin ljusblå folkvagnsbubbla – lämnade Sverige för Israel.

Renovering i Yemin Moshe
Under flera år slet hon dagligen med att rusta upp det förfallna hus som anförtrotts henne i Yemin Moshe, som var det första sionistområdet utanför Jerusalems stadsmurar. Fram till 1967 bodde här enbart de fattiga och modiga, för det var ett ingenmansland som förföll. I dag är det en av de mest prestigefyllda adresserna i Jerusalem och del av ett kulturområde.
Turister, liksom israeler, vallfärdar nu till Birgittas hus, och Jerusalem Post har beskrivit det som ”boningen för en av Jerusalems mest färgstarka personligheter”. Huset, med den dalablå dörren, kallas Jerusalemsgården och kommer enligt Birgitta aldrig att säljas, trots att hela området steg för steg köps upp av välbärgade judar både inom och utom landet.

 Jerusalem Post har beskrivit birgitta som ”en av Jerusalems mest färgstarka personligheter”

Ett gästhemsmuseum
– Nu är mitt hus ett gästhemsmuseum av kärlek, tro och berättelser och en mötesplats för människor runt om i världen. Här finns kärleken till både det jordiska Jerusalem och till staden ovan skyn, det trolovade landet och dess folk, säger hon.
Hit har människor från hela världen kommit på besök eller bott och fått lära känna Birgittas unika konst och livsgärning. På detta vis bygger hon broar till människor av alla nationaliteter som besöker hennes hem.

Bröllop mellan Yom Kippur och Lövhyddohögtiden
En av de många gäster som kommit på besök inbjöd henne till Sydafrika för att marknadsföra en av sina böcker. Väl där mötte hon en pensionerad psykologiprofessor och baptistpastor, Elliot Smith, som nyligen förlorat sin fru. De lärde känna varandra, mestadels brevledes, men på hösten samma år kom han till Jerusalem och de gifte sig, mellan de judiska högtiderna Yom Kippur och Lövhyddohögtiden.
Tillsammans fick de tolv år, innan han avled.
Jag frågar Birgitta om hon inte känner rädsla över att bo i ett land med så mycket spänningar och attentat?
– Nej, för ”om jag också vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont”. Döden har tagit min son och min man, men tacksamheten har jag behållit och fruktar inte döden. Jag har svårt att tro att någon vill göra mig något illa. Herren är min herde, säger Birgitta förtröstansfullt.
– Jag vill förbli i Jerusalem, och Jerusalem ska inte utplånas!

Utställning på Vetlanda Museum
Under hösten kan besökare nu stifta bekantskap med Birgitta Yavaris unika livsgärning på Vetlanda Museum, som berättar om hennes liv och visar hennes konst.
Birgitta kommer också att vid flera tillfällen besöka museet för att berätta om sitt liv.
Utställningen pågår fram till den 5 november.

Av Per Danielsson och Mikael Torstensson