Vision Höglandet
Av Pål Wrange – professor i folkrätt vid Stockholms universitet.
Foto: Faksimil från TV4.
Utrikesministern för den icke-erkända utbrytarrepubliken Somaliland, Essa Abdirahme Kayd, har besökt Sverige och har bland annat framträtt på ett seminarium i Riksdagen. Detta reser frågor om Sverige kan och bör erkänna Somaliland.
Vad innebär ett erkännande?
Det korta svaret är att den stat som erkänner en annan stat därmed lovar att betrakta den andra som just en stat, det vill säga att man till exempel erkänner att regeringen för den staten kan ingå avtal med andra stater. Det vanligaste sättet att erkänna är genom att öppna diplomatiska förbindelser med den andra staten, men erkännande kan också ske på andra sätt, t ex genom att man röstar för inval i FN.
För en ny stat medför erkännandet flera positiva saker.
För det första innebär det ett slags såväl politiskt som folkrättsligt skydd. Till exempel får en suverän stat inte invaderas av andra stater. Det innebär också att det är mycket lättare för regeringen i den nya staten att sluta avtal med andra stater om handel, investeringar eller annat.
Somaliland utgör (eller utgjorde) den nordliga delen av Somalia, med lång kust mot Röda havet (och därmed också ett strategiskt viktigt läge). Somaliland var från 1884 en brittisk koloni (egentligen protektorat) som år 1960 slogs ihop med den tidigare italienska kolonin Somalia och bildade den nya självständiga staten Somalia. Efter det att anarki utbrutit i Somalia år 1991 utropade Somaliland under sommaren samma år sin självständighet. Somaliland etablerade snart en tämligen effektiv regering, landet har en konstitution och det har under decennier hållits ganska fria val. Man har viss utrikeshandel och andra förbindelser med bl a Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, men har inte erkänts av andra stater.
Kan Sverige erkänna Somaliland?
Den viktigaste folkrättsliga frågan vad gäller förhållandet mellan Somaliland och Sverige är om det finns några hinder mot att erkänna Somaliland. Man brukar säga att tre kriterier ska vara uppfyllda för att något ska kunna erkännas som en stat: För det första ska det finnas ett territorium, för det andra ska det finnas en permanent befolkning, och för det tredje ska det finnas en regering som har hygglig kontroll över territoriet och befolkningen. Det är oftast den tredje faktorn som är problematisk. Därutöver ska det inte finnas några starka folkrättsliga skäl mot ett erkännande, till exempel att den nya staten har uppkommit efter ett anfallskrig från en annan stat eller att den är ett resultat av apartheidpolitik, som till exempel de så kallade hemländerna I Sydafrika under sjuttio- och åttiotalet.
Beträffande Somaliland kan man konstatera att det finns ett territorium och en befolkning och att regeringen har god kontroll över territoriet och befolkningen. Grundförutsättningarna för erkännande är alltså för handen.
Finns det några folkrättsliga hinder?
Nej, knappast. Den somaliska regeringen i Mogadishu har inte haft kontroll över Somaliland på mer än 30 år; den har inte ens kontroll över hela den kvarvarande (tidigare italienska) delen av Somalia. När Somaliland bröt sig ur 1991 fanns det alltså inte någon effektiv regering att diskutera utträdet med. Dessutom har Somaliland en historia som skiljer sig från Somalia. Under tiden från 1884 har Somalia och Somaliland stått under samma effektiva regering under bara 31 år, och den perioden var till stor del fylld av konflikter mellan Somaliland och centralregeringen i Mogadishu. Utan en mer noggrann analys kan jag inte säga om Somaliland har en så stark rätt till självbestämmande att man skulle ha en rätt att bilda en egen stat (även om min gissning är att så är fallet). Här är dock inte frågan om Somaliland har en rätt att bryta sig ur – det har man redan gjort, och det utan motstånd från Somalia – utan frågan är om det finns starka skäl mot att erkänna den redan etablerade staten. Det finns det näppeligen.
Nästa fråga är om Sverige har en skyldighet att erkänna Somaliland.
Svaret är nej. Det finns en skyldighet att behandla alla stater såsom stater, men det finns ingen skyldighet att formellt erkänna alla andra stater. Sverige har genom historien hållit tillbaka erkännanden i flera fall av politiska skäl. Till exempel dröjde det till runt 1970 innan vi erkände Nordvietnam, Nordkorea och Östtyskland. De var effektiva stater, som Sverige på många sätt också behandlade som suveräna stater, men vi avstod att erkänna dem eftersom vi bedömde att ett erkännande skulle bidra negativt till utsikterna till återförening (med Sydvietnam, Sydkorea respektive Västtyskland). Liknande skäl har varit viktiga för Sverige och många andra länder vad det gäller Somaliland, eftersom man så att säga har väntat på fred i Somalia.
En politisk fråga
Den frågan som man idag ska ställa sig är alltså politisk snarare än folkrättslig: Är det fortfarande rimligt att vänta på en uppgörelse med regeringen i Mogadishu, eller ska man istället försöka att stödja de ansträngningar som görs av Somalilands regering att skapa utveckling i landet?
Som nämnts är Somaliland en demokrati, om än inte en perfekt sådan, men man står sig ganska hyggligt i sitt grannskap. På den amerikanska tankesmedjan Freedom House index, till exempel, är Somaliland bättre rankat än alla andra östafrikanska länder utom Kenya. I en eventuell erkännandediskussion bör man passa på att ta upp de problem som trots allt finns, även om de knappast är av så allvarlig art att de i sig utgör hinder mot erkännande.
Sverige kan gå först
Beslut om erkännande brukar i allmänhet diskuteras inom EU kretsen. Det finns goda skäl att koordinera beslut av det här slaget, eftersom utrikespolitiken blir betydligt mer effektiv om den förs av alla EU länder gemensamt. Det finns dock knappast något krav att först fråga EU innan ett erkännande görs. Till exempel erkändes ju Palestina år 2014 utan ett EU-beslut.
Av Pål Wrange, onsdag 10 maj 2023
Världen har mycket att vinna på ett erkännande!
Somalilands gränser fastställdes 1884 i internationella avtal. Somaliland fick sin självständighet från Storbritannien den 26 juni 1960 och utropade på nytt sin självständighet den 18 maj 1991 efter en katastrofal tid av union med Italienska Somalia.
Sedan dess har Somaliland haft en kontinuerlig demokratisk utveckling. Sverige har EU:s största befolkning med somaliländstk ursprung. Somaliland är enligt internationella mätningar det mest demokratiska och fria landet på Afrikas horn. I hela östafrika är det bara Kenya som är högre rankat enligt den amerikanska tankesmedjan Freedom House. Omvärlden bör skyndsamt erkänna Somaliland och där med stödja demokrati, fred och frihet i Afrika och Mellanöstern.
